Det logiska för det gamla Bondeförbundets sista kvarvarande entusiaster vore väl att de droge sig ur och bildade ett eget Gamla Centern (gc), så kan ju Lööf, Ankersjö och Federley m.fl börja på ny fräsch kula under partibeteckningen Ytterpartiet (Y), Kantpartiet (kp) eller Nya Egocentern (ne). Anything goes, med Thatcher och en mörkblå treklöver i loggan. Så slipper liksom väljarna bli så förvirrade inför nästa val. Det här med partidelning är ju ingenting nytt i riksdagen. Redan det gamla mäktiga Lantmannapartiet med långt över 100 mandat (arbetarna hade på den gamla goda tiden ingen rösträtt – och vi talar då om 1890-talet) sönderföll i tvenne oförsonliga bitar. Den ena falangen frihandelsvänliga, den andra präglad av motsträviga tullkramare. Nu föll det sig så att frihandelsvänliga och reko bondeledaren Olof Jonsson i Hof lyckades ena de två fraktionerna igen med stor möda. Men det fick han skit för. Gamla liberala vänner som Adolf Hedin blev gramse över detta svek, och lyckades med en intensiv kampanj i Hälsingland få nykteristerna där hemma att rösta bort Jonsson från andrakammarmandatet han satt på i sin valkrets. Olof Jonsson tog gärna en sexa med sina vänner på Hasselbacken efter plenum. Nog var han konservativ och försiktig med statens utgifter, men ingen vän av tullar, nykterister eller kyrkans svartrockar. Så intet nytt under solen. Bara lite nya ord och partibeteckningar.