”Mitt första år i Helsingborg hyrde jag rum på Fågelsångsgatan. Jag tyckte det var poetiskt. Det kostade hundra kronor i månaden. Det var en tredjedel av månads-inkomsten. Jag hade inte egen ingång, jag fick dela bad och toalett med värdfolket, jag hade inte tillgång till kök. Jag trivdes utmärkt, jag var ofta på krogen, jag var inte illa klädd, jag var aldrig hungrig… Min standard var låg och behaglig och medgav stora friheter. Jag tänkte inte på pengar, jag hade ju inga skulder. Jag kände ingen längtan efter att bli rik. ” Erland Josephson om tiden vid Helsingborgs Stadsteater 1945-49, i boken Sanningslekar.