Hur kunde våra förtroendevalda under så lång tid, steg efter steg, avhända sig ansvaret inom sektor efter sektor av samhället, och låta marknadens vinstjägare ta över? Först släppte de ifrån sig kommunikationerna, energiverken och den kommunala infrastrukturen. Entreprenad blev ett fint ord för ofta dåliga beslut. Värst var att de/vi sedan övergav också de gamla och skolbarnen, och lämnade dem att ”välja” mellan de hyenor som stod beredda att skära i verksamheten. Joda, icke oväntat stoppade de gladeligen överskotten i egna fickor. Till slut orkade samhället inte ens lotsa och hjälpa de arbetslösa – man lät diverse ”coacher” sko sig på de utsatta ungdomarna och de permitterade äldre. Nu kommer rapporterna om geschäft också med de asylsökande. Ser vi inte mönstret är vi blinda. Eller rädda. Man kunde ju irritera den medelklass som sövts med ohemula skattesänkningar. Jag noterar för egen del att jag för år 2012 har fått så kallade jobbskatteavdrag som uppgår till 14.000 riksdaler. Det är pengar som jag gladeligen hade avstått ifrån om de gått till äldreomsorg och skola. Min son berättar besviken om sin yrkeshögskola som lovade en bra utbildning, men där läraren ofta inte har tid att komma till lektionerna, för att han måste sköta sitt företag! Han skickar sin bror eller en anställd till lektionerna istället, personer som inte har vare sig kompetens eller motivation att förmedla några kunskaper till eleverna. Många av ungdomarna tycker det är meningslöst att fortsätta gå på lektionerna. Det, Anders Borg och Stefan Löfvén, är baksidan av myntet: Friskolornas okontrollerade geschäft, och det ”fria” skolvalet. Ett skolväsende i fritt fall, efter decennier av experimenterande och flummiga slogans, marknadens fria konkurrens, huggsexan om de bästa lärarna och de duktigaste eleverna som nu klumpar ihop sig i små öar i ett hav av hopplöshet. Sossekongressen vågade som väntat inte sätta ner foten, trots tusentals upprörda partimedlemmar, föräldrar och elever. Hela havet stormar sannerligen. Och vem fan tar tag i rodret? Inte blir det Löfvén eller Borg – den saken är i alla fall nu klar. Har Mp och V kraften, och viljan, att våga?