Bio: Den gröna cykeln

Wadjda i Den Gröna Cykeln (SvD)Det görs en oerhörd massa film i världen. Bara en bråkdel kommer hit, och man kan beklaga att vi till vardags serveras ett så urbota skevt urval – mestadels amerikansk dussinfilm, och våra svenska produktioner. Tur då att vi har utmärkta filmfestivaler där vi kan ta del av andra länders utbud. Därtill Folkets Bio som ger oss fina russin ur världskakan. SvT gör också ett hyfsat jobb och visar både klassiker och nytt. På kort tid har jag sett tre helt olika rullar: Bakom stängda dörrar (fransk, Rio-Bio), Once Around (amerikansk, SvT) och Den gröna cykeln (saudi-arabisk, Victoria). Om jag skulle betygsätta dem på en 10-gradig skala, så finge Lasse Hallströms första amerikaproduktion (med Holly Hunter och Richard Dreyfuss i huvudrollerna) en fyra, François Ozons skolhistoria (med Fabrice Luchini och Kristin Scott Thomas) en sexa, och den kvinnliga saudiska regissören Haifaa al-Mansour en åtta. Den gröna cykeln känns oerhört vital och levande, bredvid den mera litterära och filosofiska franska filmen, och Hallströms kosmetiska amerikanska plansch. Kavata och kluriga Wajdja bor med mamma, går i flickskola med enbart kvinnliga vuxna. Den kärleksfulla men frånvarande pappan dyker upp i hemmet ytterst sporadiskt. Arbete och en farmor tycks fjärrstyra sonen…

”Den gröna cykeln är den första filmen som spelats in i Saudiarabien och därtill är den regisserad av en kvinna. Med tanke på de restriktioner som kringgärdar en saudiarabisk kvinnas liv är regissören Haifaa Al Mansours insats unik. Hon tvingades till exempel att sitta i en bil och därifrån leda delar av den inspelning som ägde rum utomhus. Av dessa hinder och svårigheter syns föga i filmen. Den är välgjord och charmig. Framför allt öppnar den dörren till ett slutet samhälle och ger oss okända bilder av dagligt liv. I centrum tioåriga Wadjda, smart, otämjd, viljestark, drömmer hon om att få köpa en grön cykel – ingen omöjlig dröm kan tyckas eftersom familjen tillhör medelklassen och Wadjda knyter armband, säljer, sparar och ställer upp i en Korantävling med prispeng. Kruxet är bara att flickor inte får cykla. Det är mycket de inte får: tala för högt, ta barhänt i Koranen om de har mens, visa sig utan huvudbonad… ” (GP)

”Al Mansour är långt ifrån den första filmare att skildra kvinnors begränsade och förnedrade situation i ett hårt islamskt styrt samhälle. Iranska kolleger som Abbas Kiarostami och den i husarrest aktive Jafar Panahi hör till föregångarna, liksom hela filmfamiljen Makhmalbaf samt flera egyptier och andra som till exempel visat sina verk på Malmö Arab Film Festival. Skillnaden ligger i att Al Mansour framför sin skarpa kritik i form av något som nästan måste betecknas som en feel good-film. Här finns ingen öppen vrede eller aggression mot männen utan helt igenom ett vänligt tilltal. Det är en lite annorlunda feminism. Förhoppningsvis når den långt och djupt…” (Sydsvenskan)

Festivalpubliken på Göteborg International Film Festival 2013 röstade fram Den gröna cykeln till bästa långfilm i tävlingen Publikens val. Regi: Haifaa Al Mansour, Tyskland / Saudiarabien, 2012. Tal: arabiska. Text: svensk. Längd: 1 tim 37 min. Orginaltitel: Wadjda. Engelsk titel: Wadjda.

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Det här inlägget postades i Film, Litteratur, Politik, Religion och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.