Läste producenten Rödös summering av årets Sommar i P1. När man tänker tillbaka på årets urval så finns där en viss kongruens med hennes uttalande – att det skall vara starka berättelser. Hon menar dock att nått fullt så spektakulärt som skidåkare Perssons bekännelser förra sommaren hade inte presterats i år. Jag studerade därpå listan över de tio mest nedladdade presentatörerna. En ganska väntad mix av starka budskap å ena sidan, och lättviktiga mediekändisar å andra. Det positiva är att även ungdomarna tycks hitta till P1 – det är glädjande. De profiler jag själv minns med behållning i år kommer inte oväntat främst ur min egen generation, men inte bara: Annika Hagström, Mikael Niemi, Jean-Pierre Lacroix, Ingemar Eliasson, Anna Blomberg, Ingvar Kjellson, Inga Landgré, Jan Eliasson, Cecilia Edefalk, Daniel Sachs, Sara Danius, och Katrine Kielos fick alla mitt öra. Som synes en mix av politik, litteratur och tilja. Särskilt snyggt presenterade var proffsen Kielos’ och Hagströms program. Positivt överraskande var Ingemar Eliasson. I ett historiskt perspektiv har fokus flyttats alltmer från underhållning, till mera spektakulära ämnen. Saftkobbeln har spetsats under åren med mera starkvaror och knock-outdroppar. Borta är Per Rådströms, Torsten Ehrenmarks och Ulvenstams skrönor och allvarsord.