Olof Andersson hette en rask gosse som var född i oktober 1769  i Kyrkbyn i Arbrå. Han var son till torparen Anders Olofsson och hans hustru Carin Olofsdotter. Olof Andersson var äldsta barnet av fyra. Han deltog i familjens husförhör första gången 1782 vid 12 års ålder. I förhörslängden 1784-91 har han fått arbete som dräng på fastigheten Kyrkbyn 1 (kallat Hemmanet) bland andra drängar. Senaste noteringen där är deltagande i en nattvard i maj 1791, och han är 1784-1788 under sin tid på Hemmanet flitigt närvarande i kyrkan enligt husförhörslängden. Vid förhören 1788-1789 finns han på Kyrkbyn nr 2, och där begår han trenne gånger nattvarden 1789-1790.  Under tiden pågår den stora franska revolutionen i Paris. På hösten 1790 är Olof med på ett förhör bland husfolket i Kyrkbyn, och hösten 1792 återfinns han bevisligen bland pastorns legofolk. I Stockholm har då kung Gustav III skjutits ihjäl i mars.

Från pastorns husfolk och kyrkans närhet flyttar han så en bit norrut till Kyrkbyn nr 9, vilket är majorsbostället Haga där chefen  för Arbrå kompani vid Hälsinge regemente bodde. Där finns Olof Andersson första gången vid husförhöret 1793. Han tycks ha haft lätt för sig att läsa och förstå – på ett ställe har prästen skrivit bene, bene, bene om den drygt tjugoårige unge mannen. På Haga blir han kvar en längre tid. Han gifter sig 1799 när han är 30 år gammal med Margta, dotter till dåvarande landbonden på Haga, Olof Jonsson. Margta fyllde 19 det året. De unga makarna fick en son 1801, och när svärfadern Olof Jonsson avled 1802 så blev det Margta och Olof som tog över sysslan som landbonde på Haga. I Europa hade då Napoleon återvänt till hemlandet från sina strider i Egypten, och 1804 lät han utropa sig till kejsare av Frankrike. Det ledde snart till det märkliga faktum att även Arbrå kompani drogs in i krigets fasor. På kort tid skulle mer än halva Hälsinge regemente 1808 dö av sjukdomar, rå vinterkyla, usla inkvarteringar, och fiendens kulor. Inte många knektar återvände välbehållna till sina rotar i hembygden. Ett fasansfullt år. Men också inledningen till en lång period av fred i svensk historia.