Med språk och ord förförs vi dagligen i politiken. Om man vill driva igenom en reform som måhända har en ful baksida, så väljer man att kalla hela paketet för nånting som skall ge trevliga associationer. Den livsfarliga och knappt tyglade atomenergin döptes till KÄRNKRAFT, och så skulle medborgarnas associationer gå till kärnfrisk och äppelkärnor. Smart, eller hur? Sak samma med FRISKOLOR. Fri för vem? För eleverna och deras föräldrar förstås , hävdade alla entusiastiska hejaklackar. Så släpptes kopplet av vinstjägare in på den länge fredade arenan. Kommuner sålde ut skolbyggnader för att tjäna en hacka, och hyrde in sig istället, och blev kunder. Den stora konkurrens bröt ut – skola ställdes mot skola. Elever blev kunder som lockades med imaginära förmåner och gottepåsar med grälla förpackningar. Sverige var så fritt blivet, Helena.

Motsatsen till fri är ofri, bunden, fjättrad. Var 1950-talet skola alltså ett fängelse för eleverna? Kände vi oss bundna, låsta? Knappast. Nej, inte alls. Jag gick i ett läroverk i Blackeberg, och upplevde en undervisning av hög kvalité där vi kände en lust att lära. Jag kunde dessutom välja att börja i Blackeberg eller Nya Elementar.

Dagens så kallade friskolor är PRIVATSKOLOR. Saker måste kallas vid dess rätta namn, om vi ska kunna föra en sund debatt. Och privatskolor skall med privat kapital finansieras, inte med offentliga medel. Så enkelt är det. Bort med de blå dunsterna. Undrar hur länge vi skall få vänta innan den dagen gryr? De så kallade ”friskolorna” är fria bara i en mening – fritt byte för vem som vill att mjölka pengar ur eller lägga rabarberna på. Ända sedan marknadens elefanter släpptes in på arenan har jag i mitt jobb som statistiker under många år inom Arbetsmiljöverket, sett hur skollokaler och arbetsmiljö började förfalla, skolor slogs ut och fick stänga i konkurrenshetsen, rektorer sjukskrevs på grund av övermänsklig arbetsbörda. Och lärare blev en av de yrkesgrupper som plågades mest av stress och sömnproblem. Och det var alls ingen hemlighet. Otaliga lokala och regionala forskarrapporter pekade tidigt ut den stora diskrepansen mellan olika kommuner, och mellan olika skolor inom en och samma kommun. De goda lärarna, de duktiga eleverna och de bästa miljöerna utkristalliserades, medan övriga dränerades på resurser, pengar, lärare och elevunderlag. Våra politiker har gjort ett förskräckligt dåligt jobb under många år.