”Välkomna till Mohed! Mohed – namnet som alltid nämnes då gamla hälsingeknektar från indelningsverkets dagar råkas, och som alltid nämnes med klang i stämman och glimt i ögat, om ock åren eljest gjort stämman spröd och blicken skum. Mohed, som liksom det indelningsverk vars män där övats i vapnens bruk åren 1689-1909, samtidigt dömdes att försvinna, utgör alltjämt en sinnebild för den trohet mot konung och rike som där växte sig starka. Mohed har i år valts som plats för Kamratföreningens årsmöte…” (Ur överste Ehrenborgs hälsningsanförande 1939, publicerat i tidskriften Bocken, 1988.) Detta var alltså samma år som Andra världskriget kom över oss. I detta nummer av Bocken finns en lång sammanfattande artikel av Erik Persson som heter Regementets gamla lägerplats och exercisplats i Mohed. Där framgår att fältet från början var en veritabel sandöken där man fick dåligt fäste med fötterna. Överste Munck beordrade därför sådd av sjöhavre på 1880-talet för att äntligen råda bot på det problemet. När beväringsinrättningen för att drilla den tidens värnpliktiga infördes 1812 för ynglingar mellan 21-25 var övningstiden måttliga 12 dagar. Det höjdes omsider till 14 dagar, och 1858 till 30 dagar (uppdelat på en första inryckning plus en senare repetitionsövning). 1885 blev det 42 dagar och 1892 90 dagar…” (Ur boken Arbrå under sju generationer, okt 2013)