Ännu en av dessa biografier om Sinatra, tänkte jag, och fick den för nästan ingenting på ett loppis. Varför inte – jag hade aldrig läst nån enda av dem. Den här var skriven samma år som han dog 1998, av journalisten Pete Hamill: Why Sinatra matters. Den blev ett av sommarens guldkorn. Ibland har man tur. Hoboken, New Jersey har fladdrat förbi i texterna på hans LP-skivor och CD-album, men här fick jag nu läsa om John och Rosa Sinatras emigration till Amerika från livet som vinodlare i Agrigento på Sicilien sydvästkust – Pirandellos hemstad. Och om morfar Garaventes familj från Genua. I Hoboken gifte sig tuffa, vackra Dolly Garavente med Martin Sinatra som boxades för pengar. Frank blev deras enda barn, på en plats med idel barnrika invandrafamiljer. Född hemma på Monroe Street i december 1915. Han vägde sex kilo och fick dras ut med tång av en oerfaren ung läkare. Gossen tycktes livlös, men Dolly tog sonen och höll honom under kallvattenkranen i diskhon, och gossen började skrika. Hamill var inte nära vän till Sinatra, men de träffades och pratade, på krogar och i taxibilar vid olika tillfällen. Boken innehåller många målande träffsäkra repliker från Sinatra, när han såg tillbaka på sitt eget liv och sin uppväxt. ”Jag sjöng alltid som barn. Men det var aldrig på allvar. Jag sjöng i baren, du vet, och fick lite applåder som leddes av mamma. Det fanns ett spelande piano på syltan med musik på en rulle. Jag sjöng och de applåderade och gav mig ibland en slant. Det var inte det att jag var så bra. De uppmuntrade mig mest för att jag kom ihåg orden…. Jag upptäckte mycket tidigt att mitt instrument inte var min röst. Det var mikrofonen… När jag första gången insåg att jag kunde sjunga, kändes som om jag just hade knockat Jack Dempsey.”

Hamill beskriver uppväxten, USA, sångarkarriären, och orkestrarna – från lönnkrogarnas Amerika fram till TV-epokens början på 1950-talet, och comebacken med Nelson Riddles orkester. Hamill rekommenderar dubbel-cd:n Portrait of Sinatra på Columbia. Och boxen The Song Is You på RCA Victor, med fem cd som innehåller rubbet med Tommy Dorsey & Sinatra. Ska jag välja nån av alla vassa låtar genom åren? OK, ta From this moment on. Med Nelson Riddles svängiga arr skulle jag tro. Jag tror den kom samma år som jag bodde i Tucson. https://www.youtube.com/watch?v=8SqFAOZGj1U