Egentligen valde jag länge bort att lyssna på Bach eftersom han var så stor. Precis som jag valde bort Mozart och Beethoven. Jag var alltid mera nyfiken på de andra som stod lite i skuggan av de stora. Men för all del, de första klassiska skivorna jag köpte blev Vivaldi, Albinoni och Chopins scherzon. Lite av en slump kanske.

En dag i bilen, släppte jag in fader Bach i värmen. Det är ju ofta där i bilen man hajar till och spetsar öronen inför nånting nytt som spelas, och som går rakt in i solar plexus. Jag minns exakt platsen där jag susade fram norrut i karusellen vid Tegelbacken. ”Det där var fint, vad var det?”. Orgelmusik i moll – jag hann uppfatta att det var Bach. Ja, det var adagio i C, BWV 564. Det bör spelas långsamt, gärna lite trevande och släpigt!

Det är lustigt, när jag lyssnar på minst 30 olika inspelningar av det här adagiot på Spotify, ser jag att speltiden varierar ganska stort – snittet ligger kring 4½ minut. Det finns inspelat med diverse olika instrument, och även med hel orkester. Den inspelning jag spontant gillar bäst är en av de långsammaste – spelad av Peter Hurford. Hans version är 5:24. Finns på skivan ”Bach: The Organ Works, med Hurford. (London)”. Jag är ingen kännare och spelar inte själv något instrument (annat än lite gitarr till husbehov), men jag blir förstås nyfiken på denne Hurford. Och så här beskrivs han på Wikipedia: ”Peter Hurford, född 1930, är en brittisk organist. Han studerade både musik och juridik i Cambridge… Han är mest känd för sina tolkningar av Bach, han har spelat in alla Bachs orgelverk för Decca och BBC Radio 3. Hans expertis omfattar även upptagningar av den romantiska litteraturen för orgel, utföranden som är särskilt anmärkningsvärda på grund av den vikt han lägger vid stilistiska detaljer. Hans spelstil är känd för ren artikulation, ett vackert uttryck och en förståelse för rätta tempi…”. Men det finns förstås många andra bra inspelningar. Gunnar Idenstam lite ljusare version är också bra (3:38).

The Guardian skrev 2019: ”The organist Peter Hurford, who has died aged 88, was founder of the St Albans International Organ festival and one of the most influential exponents of the principles of historical performance practice in the second half of the 20th century. When he gave his first recital on the new Royal Festival Hall organ in London in 1955 he was only 25, at a time when the average age of organists appearing there was 47, and the refreshing, communicative quality of his musicianship was immediately apparent. He went on to give 20 recitals in the hall, in the series known affectionately as Wednesdays at 5.55 after its immutable time slot, more than any organist other than Ralph Downes, the designer and first curator of the instrument. Hurford and Downes were key figures in the Organ Reform Movement, which resulted in the installation of neoclassical instruments, mostly of continental manufacture, based on the principles of organs of Bach’s era… Hurford’s concert tours took him to Europe, America, Australasia and Japan, but it was probably the complete Bach organ works project for BBC Radio, some 34 programmes broadcast between 1980 and 1982, that brought both him and the notion of Bach’s organ music on period instruments to the widest audience. He also made commercial recordings of the complete organ works of Bach, Couperin, Handel and Hindemith.

Underpinned as it was by historically informed principles and formidable virtuosity, Hurford’s playing was notable for its intellectual integrity. He was able to allow the large-scale pieces such as the Passacaglia and Fugue in C minor, or the Fantasia and Fugue in C minor, to unfold in grand, almost old-fashioned style, but enlivened by incisive ornamentation and bearing huge expressive weight. Registrations were carefully chosen to maximise contrapuntal clarity, while meticulous articulation and control of agogic accents (by lengthening notes) ensured crisp, lively performances. Hurford suffered a stroke in 2007, but was back on the stool within seven months. He was diagnosed with Alzheimer’s disease the following year and gave his last public performance in 2009. Peter Hurford, organist, born 22 November 1930; died 3 March 2019″