Lil Hardin: ”När vi spelade på Lincoln Gardens kunde det komma in en klunga på tio, tolv, femton – ja ända upp till tjugo vita musiker, och de brukade ställa sig framför straden för att lyssna. Louis och Joe sa att det var några av musikerna i Paul Whitemans orkester, och att Bix var med i gänget… de brukade tala med Louis och King Oliver och Johnny. Några av dem satt in ibland. De lyssnade verkligen intensivt… King Oliver, han sa en kväll att Louis kunde spela bättre än vad han själv förmådde. Men han sa också: ‘Så länge han spelar med mig växer han mig inte över huvudet. Jag kommer att fortsätta att vara The King.*
På våren 1923 hade bandet, med några musikerbyten, en chans att turnera och göra grammofoninspelningar. Lil Hardin: ”Så skulle vi få göra en platta… Vid första tagningen skulle vi vaxa en låt med trumpet som ledande stämma. Ja ni vet stilen – med orkestern vävande toner runt trumpetstämman. Louis var där. Som vanligt stod han alldeles intill Joes högra sida. Det gick inte alls. Man hörde inte ett dyft av Joe’s horn! Så de flyttade Louis – bort från bandet allra längst bort i hörnet. Han såg så ledsen ut. Stod där och trodde att han hade gjort bort sig. Jag tittade bort mot honom och log – ni vet… det var det enda sättet för inspelningsgubbarna att få balans på det hela. Louis var minst en fyra, fem meter ifrån bandet under hela inspelningen.”
Det blev turnéer 1924. Ohio, Wisconsin, Michigan och Pennsylvania. Sommaren 1924 lämnade Louis Armstrong bandet. I september började han spela med Fletcher Henderson i New York. King Oliver återvände till Lincoln Gardens i Chicago. (Lil Armstrong-Hardin i Satchmo and Me, citat ur Martin Williams: King Oliver)
Grön Horisont 2023 