Sundbyberg är som många vet Sveriges  till ytan minsta kommun. Ett tag såg man en slogan på stadens affischpelare: Småstan i Storstan. Men det var ett tag sedan. OK, den används fortfarande av somliga som ett slitet mantra. Att vi åter är Sundbybergs Stad efter att många år varit degraderade till Sundbybergs kommun är helt i sin ordning. Men nu har utbyggnaden av Sumpan övergått från trav till galopp. Efter att SE-bankens ”finlandsfärja” till huvudkontor smälldes upp i Rissne har vi nu också fått Swedbanks HK intill stackars Lilla Alby. Den liknar en rymdstation från Star Wars mera än en arbetsplats för människor. Har arkitekterna fått fnatt? Och varför accepterar våra folkvalda att de stolligaste förslagen anammas, och får byggas och förfula staden? Förmodligen för att majoriteten i fullmäktige gillar tanken på Sundbyberg som ett nytt Manhattan. Strunt samma om det är fult, bara det är ”modernt”. Kanske ska nästa generation kommunalråd ta upp kampen även med Shanghai och Hongkong? Det vore väl en härlig s.k. utmaning. I Sveriges minsta kommun. Meningen var ett tag att vi skulle föräras även Nordeas huvudkontor – i kvarteret Fröfjärden vid Ursvikskrysset – men där fick nån ändå kalla fötter till sist.

Den totalt förändrade synen på Sundbyberg och den tidigare så omhuldade småskaligheten, förklaras förstås av vilka personer det är som idag styr i Sumpan. Trubaduren Olle Adolphson fick ganska rätt i sin framsynta visa om Gamla 34:an. Nu sitter vi där och hurrar och tycker skjortan är aningen trång, i våra modernistiska bunkrar av glas och betong (och plåt). Och vårt nuvarade kommunalråd är en gosse i tiden. Han kommer inte den kringlande långa vägen från HSB som salig John Olof Rosander. Han är inte heller elektriker från Norrland som Owe Holmberg, som styrde under min egen tid i kommunstyrelsen och fullmäktige. Nej, ständigt leende kommunalrådet Jonas Nygren är handplockad från konsultbyrån Springtime. Det är konsulter, ekonomi-nissar och datafolk som styr och ställer idag, och eftersom vi inte har nån lokal mediagranskning värd namnet i våra kranskommuner runt Stockholm, så har väljarna dålig koll på vilka de själva har valt att styra.

Allt är inte bort-i-tok. Jag gillar tvärbanan – att vi åter har fått spårvagnar i Sumpan. Själv minns jag med välbehag känslan att stiga ombord på Spårvagn 15 vid Esplanaden på 1950-talet i vagnar med träinredning och mässing, och sätta sig i godan ro i väntan på att vagnen skulle knöla igång och glida utmed Järnvägsgatan, innan den tog sats uppför Fredsgatan och stånkade in mot stan. Signalfabriken blev också till slut en hyfsat bra lösning, och på sikt kan nog även Torget bli en fin plats att mötas och vistas på. Nu är det mest transitpassage till Bolaget och butikerna på Landsvägen när man kommer upp ur det sunkiga hålet under järnvägen. Nedgrävningen av järnvägstrafiken under jord blir nu också av – äntligen. Jag motionerade själv om detta redan på 1980-talet. Men om man idag har på tok för yviga visioner så hade man förr lite skralt av den varan. Sossarna behövde då inte lyssna på andra partier, utan kunde ta allt piano molto.

Kommunstyrelsens ordförande Jonas Nygren (s) försummar aldrig att brösta sig över den lilla stadens våldsamma tillväxt: ”Sundbyberg är Sveriges snabbast växande kommun, nya bostäder byggs och nya jobb skapas hela tiden. Signalfabriken har öppnat och tvärbanan har börjat rulla i Centrala Sundbyberg. Med Swedbanks flytt kommer 2000 nya jobb…” Så lät det i julhälsningen till medborgarna. Där berättas för all del också om satsningar på nya äldreboenden och ett allaktivitetshus för ungdomar. Jaja, det är eftersatta områden och bättre väldigt sent än aldrig. Likt den ständigt leende finansministern Joakim von Borg vill man nu också i Sumpan göra ett tappert försök att börja anställa anständigt med personal och gödsla lite lagom med flis över skolorna som länge har varit sorgligt försummade. Så dags nu inför stundande val. Inte snyggt. Den nya generationen politiker betraktar stat och kommun som företagskoncerner, och lagom till valet skall väljarna/aktieägarna blidkas med lite extra lull-lull och symboliska krafttag för att ledningen skall få behålla sina jobb. Men den offentliga sektorns uppgift är och förblir att ge god samhällsservice till allmänheten, den är ingen spelplan för kamrerssjälar som Borg & Reinfeldt och megalomana arkitekter.

Den nuvarande styrande kvartetten s-mp-c-kd i Sumpan tycks ändå vara lite skuldmedveten över sina försummelser under mandatperioden, och den haltande demokratin. I infobladet Dina Pengar – allt om budgeten 2014 vill man bjuda in till dialog med väljarna, och man tävlar i välvilja när det gäller en upprustning av skolor och förskolor. Jovisst – det är hög tid att ungarna slipper gå i plugget i provisoriska baracker som dom bränner ner i frustration, eller blir förvisade till lokaler i industri- och kontorsmiljöer. I en välmående stad eller kommun bör skolan vara den finaste byggnaden med den bästa arbetsmiljön. En permanent trygg miljö där samhörighet, solidaritet och arbetsro får råda. Och garanterat kemiskt fri från gamar i buskarna som ruvar för att göra  vinster på verksamheten.

Tiddeli-pom, sa Puh, och släppte ner en pinne i strömmen… och så sprang han med Nasse till andra sidan bron för att se vems pinne som kom fram först där nere… (Bild: Swedbanks kontorskomplex på Landsvägen i Sumpan)