De passerade Pont Saint-Michel, och Louis vid högra skakeln sköt på av alla krafter. Han skulle så gärna ha velat gå mellan skaklarna och köra kärran ensam, men han vågade inte be om det. Justitiepalatset stod mörkt och tomt och bårhusets port antyddes bara av svagt och glåmigt ljussken. Efter bron vid Börsen, hade verksamheten kommit igång, och flera omnibussar stod beredda att avgå. Sedan, på Rue des Halles, hördes alla möjliga sorters ljud och man kunde se tvåhjuliga hästkärror, fullastade med pyramider av kålhuvuden, med morötter eller spjälburar fulla av levande höns och kaniner. Människorna här var klarvakna, för dagen hade börjat för länge sen – för många av dem före midnatt. Från de gasupplysta hallarna strömmade ett jämnt oväsen, ett oavbrutet surr av skrik och utrop, svordomar och skratt, och längre bort stod ett litet tåg uppställt med vagnar uppradade bakom det fridsamt ångande lokomotivet. – Har du ont i fötterna? – Nej, mamma. – Du fryser väl inte? Han hade inte ont i fötterna, han frös inte, och han upplevde det underbaraste äventyret i sitt liv. Hans näsvingar darrade, men han lyckades inte uppfatta alla dofterna som förändrades var tionde meter. Där fanns grönsaker, frukt, fågel, ägglådor överallt, på trottoarerna, på körbanan, fullt inne i hallarna, och allt var i rörelse, hopades på ett ställe för att sedan transporteras till ett annat…

Ur LE PETIT SAINT av Georges Simenon (Paris 1965). ”Det lilla helgonet” är säkert Simenons bästa roman. Det finns något dröjande och ömsint i hans saklighet och detaljrikedom som säger att han måste ha tyckt om att skriva den.” (Kerstin Ekman i AB). Om en ensamstående grönsaksförsäljerska och hennes sex barn på Rue Mouffetard i 5:e arondissementet i Paris, vid förra sekelskiftet. Vi får följa familjens vardagsliv och de sinsemellan olika barnens väg till vuxenlivet. Huvudpersonen, den kortväxte och drömske sonen Louis mobbas i skolan men lever i en egen värld. Han blir sist ut ur boet. Hans väg blir konstnärens… Bara beskrivningen av livet i Hallarna är värd läsningen…