Moravia: La vita interiore (1972)

Alberto Moravia 1950I mina bokstaplar har några år legat en roman av Alberto Moravia, Desideria (La vita interiore, 1978) som i Sverige kom hos Bonniers 1980, i översättning av Sören Johansson.  Miljön är Rom. Mor och dotter lever i överflöd, flärd och förljugenhet. En dag hör Desideria en Röst som befaller henne. Från tröstätande tonåring blir hon över en natt en kallhamrad nihilistisk Jeanne d’Arc som systematiskt ”profanerar” allt som tidigare varit tabu i hennes och modern Violas brackiga liv. Berättelsen är filmad med Stefania Sandrelli i huvudrollen.

Alberto Moravia (1907-1990) har jämförts med existensialister som Camus och Sartre. Han var son till en arkitekt, låg på sjukhus under tonåren, läste språk och började skriva redan vid 11 års ålder. Han valde att bli journalist. Levde i Paris, London, USA, Mexico, China och Grekland före kriget. Återvände till Rom efter kriget. Gjorde redan som 22-åring braksuccé med sin debutroman De likgiltiga (1929). Huvudtemat, alienationen i det moderna samhället, har sedan varit ett ständigt inslag i hans böcker. Sexualitet och pengar är andra centrala inslag i Moravias böcker. Han var outtröttligt verksam – skrev både romaner, noveller, skådespel, essäer och reseskildringar. Hans värderingar var socialistiska, och under åttiotalet satt han i Europaparlamentet för kommunisterna. Han avled i Rom.

Ur en intervju med Moravia i The Paris Review: ”Suddenly Moravia enters. He is tall, elegant, severe; the geometry of his face, its reflections, are cold, almost metallic; his voice is low, also metallic—one thinks, in each case, of gunmetal. One detects a trace of unease, shyness perhaps, in his manner, but he is at home in his parlor; he settles comfortably on the sofa and crosses his legs…

‘I should never be able to write a real autobiography; I always end by falsifying and fictionalizing—I’m a liar, in fact. That means I’m a novelist, after all. I write about what I know’….”  (Interviewed by Anna Maria de Dominicis & Ben Johnson)

http://www.theparisreview.org/interviews/5093/the-art-of-fiction-no-6-alberto-moravia

“Whenever I read Alberto Moravia’s interviews, suddenly he comes back into my life as if he was still alive. Alberto’s brief answers, his judgements about people, artists, ideas. He really was very unusual, special in his way of thinking. In his answers he was always unexpected and somehow naïf – somewhere between a child and a wizard. He adored cinema and I know he was quite impressed by the fact that De Sica, Godard, Maselli and Bertolucci had all made very important films out of his novels…” (Alain Elkann)

 http://alainelkanninterviews.com/?s=Moravia

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Det här inlägget postades i Film, Historia, Kultur, Litteratur, Media, Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.