”Bröllopet stod i Söderhamn, där borgmästaren och hans bisittare utförde vigselakten. De smålog sinsemellan när de såg brudens svarta sidenklänning (det syns mindre i svart trodde vi) strama en smula. Vi var båda två mycket generade, vad det nu skulle tjäna till, men borgmästaren hade en lätt hand med ceremonielet. Hans sätt att säga ‘älska i nöd och lust’ var en lekfarbrors som förrättar ett dockbröllop. Vår bröllopsresa gick till Gävle och Undersåker. I Undersåker skulle brudgummen spela abbén i Strindbergs Brott och Brott. Den store dramaturgen har så rätt i att allt går igen. Makterna driver sitt spel. Detta var i november 1913, i februari 1914 föddes ett välskapat flickebarn, i augusti utbröt världskrig, gulaschbaronerna dominerade nöjeslivet i huvudstaden, och familjen Gerhard Johnson fick engagemang vid Nya Teatern i Göteborg, där Mary Johnson blev en av Hjalmar Selanders primadonnor och jag blev – Mary Johnsons man.”

Mary Carlsson (1896-1975), eller Astrid Maria Carlsson som var hennes flicknamn, var flickan från Sörmland som 1913 gifte sig med skådespelarkollegan Karl Gerhard Johnson (1891-1964) från Östermalm i Stockholm (med rötterna i Kalmar län).  De var gifta 1913-1920. Hon blev den firade filmstjärnan Mary Johnson, vår egen Mary Pickford, och han vår store estradör Karl Gerhard.

Hon debuterade på 1910-talet i teaterdirektören Karin Swanströms teatersällskap och kom 1914, tillsammans med sin man Karl Gerhard, då fortfarande Karl Gerhard Johnson, till Nya Teatern i Göteborg. Hon filmdebuterade 1916 i Kärleken segrar. Ett antal roller de följande åren gjorde henne till Sveriges då mest kända filmskådespelerska. Efter att ha spelat i Mauritz Stillers Herr Arnes pengar 1919, blev hon känd internationellt. Hon begav sig till Tyskland 1924 och spelade mot norrmannen Einar Rød i filmen Die Stimme des Herzens. Hon gjorde 13 tyska filmer 1924-1931. Mary Johnson var 1920-1931 gift med Einar Rød, och 1932-1955 med den tyske skådespelaren Rudolf Klein. Hon dog i Stockholm, och vilar på Skogskyrkogården. Citatet ovan ur Karl Gerhards memoarer ”Om jag inte minns fel” (1952)

Karl Gerhard: ”Mary hade stjärnor istället för ögon, den näpnaste lilla uppnäsa, och blonda lockar sådana man endast ser i sagoböcker. Hon var oskyldig och skygg, fattig och i behov av beskydd”.