Naturligtvis måste vår främste skildrare av svensk sommar upp på min lista över musikaliska pärlor. Problemet med Evert Taube är att han har komponerat och skrivit så förbannat många fina sånger. Måste jag välja en första sång, så ser jag framför mig en tidig stenkaka i mitt barndomshem i Mariehäll – 78-varvaren med svart etikett på Columbia, inspelad 1936: Sommarnatt, eller som den också kallas Kom i min famn. Den har allt – fröjd, vemod, romantik, dofter – och så den där oslagbara bilden: Fönsterna som öppnas mot sommarnatten… Natten är ljuv, le blott och dansa. Jag är ingen dansör tyvärr, men vem blir inte ändå berusad av den fantastiska Lovsången till Livet!

Text och musik: Evert Taube, 1928

Kom I min famn och låt oss dansa nu en vals, min Rose-Marie.
Natten är ljuv, le blott och dansa!
Lekfullt, och lätt du svävar än som fjäril väckt av sommarvind,
än som den skyggaste hind.
Stödd mot min arm du böjer nätt ditt huvud och ditt gyllne hår,
lyser av ungdom och doftar vår.
Tvekande, ler du åt de bevekande,
tonerna lätt och lekande, valsen går.

Fönsterna öppnas mot sommarnatten,
blommorna dofta och fjärdens vatten
speglar den stigande månen som röd
över Ingaröskogen står.
Vinden har somnat i båtarnas segel,
ut över Baggensfjärdens spegel
tonerna ila,
måsarna vila
tysta i månens ljus.

Vad vore livet, Rose-Marie, förutan sång och dans?
I sommarnattsskymningen ljuvlig och sval,
i toner som locka förföriskt till bal,
i dans, i dans, vi glömma tid och rum, kom låt oss fara
i blomdoft, ljus och to-oner
hä-än till drömmars land!