Så passerade ännu ett år. Medan människan lyckades med den märkliga bedriften att landa en farkost på en av solsystemets kometer (som till formen liknar en badanka!), fortsätter vi som är intresserade av vårt förflutna att blicka bakåt i planetens grumliga historia. Själv har jag fortsatt mitt grävande i 1800-talets Hälsingland där släktens män och kvinnor levde i ljus och mörker i minst sju generationer.

Jag bidrog i årets Hälsingerunor med en artikel om skolläraren och brukspredikanten Pehr Niklas Lundqvist i Maråker nära Ljusnans utlopp. Spiksmedens son från Oslättfors i Hille socken – han som 1845 förbluffade det kyrkliga Sverige med en skildring av Erik-Jansismens utbredning i Hälsingland. Han hade goda kontakter med de andra läsarprästerna och nykterhetspredikanterna i bygden, med sina arbetare vid järnbruket, med Gävle från studieåren – och han sökte efter jansarnas avresa till Amerika även kontakt med allmänt liberala personer i Uppsala som Lars Vilhelm Henschen. Debatten om kyrkans utveckling och framtida roll upptog länge hans tankar.  En ökad nykterhet i landet stod ständigt på hans agenda. Han dog som kyrkoherde i Harmånger 1860.

Jag har bara hunnit läsa 3-4 av årets artiklar i Runorna, men det är ett rikt smörgåsbord av de mest skilda ämnen. Bror Richard Svärd, Börje Björklund och Jan-Eric Berger inleder med lite historik om Hälsingekretsens historia. Berger uppmärksammar sedan 100-minnet av Nathan Söderbloms utnämning till ärkebiskop 1914. Två tjocka nya biografier om Nathan har utgivits och nyligen recenserats i pressen. De speglar nya sidor av den outtröttlige mannen. Nathans far Jonas Söderblom började förresten sina studier i Maråker som inackorderad hos Pehr Niklas Lundqvist. Därom mera i min egen artikel.

Som så ofta har Runorna en tyngdpunkt i norra och sydvästra Hälsingland. Och det börjar spännande med Joel Johanssons långa berättelse om Per-Anton Westberg och det magiska vetandet. Då bör alla i Jättendal spetsa öronen. Kårböle Skans och dess funktion som utpost mot de elaka norrmänen belyses i ett par texter. Övriga orter som figurerar i boken är Ljusdal, Delsbo, Hudiksvall, Njutånger, Enånger, Arbrå, Alfta, Ovanåker, Kilafors, Voxnadalen – och Kjell Söderlunds avslutande mustiga skröna från finnskogarna runt Bollnäs. Från min egen bygd kring Söderala-Söderhamn kan vi läsa Birgit Lundgrens intressanta kartläggning av det sparsamma emigrerandet från Trönö, och Christer Nilssons återblick från invigningen av Söderhamns Teater 1881.

Boksläpp-ceremonin ägde rum i Hälsinglands Museum i Hudik kl 13, varpå middag och tal hölls i sockenstugan vid Hälsingtuna kyrka. Jodå, även där var Nathans far Jonas Söderblom kyrkoherde ett tag. Men Gunilla Kindstrand et al – var höll pressen i Hela Hälsingland Hus? En sådan bemärkelsedag må ju föras ut till alla bokläsare i landskapet.