Jomenvisst, minns vi den sommarn, och vissa andra somrar. De där som fått ett speciellt skimmer omkring sig efteråt i minnets spegel. Man visste, att nu är det sista gången. Aldrig kommer jag att återvända. Varje gång jag hör Gunnar Wiklund sjunga om sin sommar, så ser jag en stig jag vandrade för sista gången. En sommar i ungdomen som innebar slutet på skoltiden, och ett okänt arbetsliv som väntade mig.

Stigen med sina knotiga trädrötter som vi trampade och cyklade så många gånger under 3-4 år, leder upp från sjön Fängen. Man korsar landsvägen, och når genom skogen tillbaka till Norra Sonarp. Det är 60-tal och jag har vikarierat som kamrer på Hooks Herrgård. Studentexamen är fixad, och studier på universitetet väntar. Inga fler somrar med kräftfisket, alla de vuxna som uppsluppna barn, smålänningar och stockholmare fraterniserande, skratt i ösregn, den långa roddturen långt bort på sjön och landstigningen sent i skymningen. Nackandet av tuppkycklingarna ”furiren” och de andra, vid den gamla brunnen med hävstångshink. De stora lokorna, lurande med luftpistol på mössen under uthusen, lillstugan, kallkällaren. Traktorkörning och hundskall, pilkastning och trätäljande i vedboden. Summertime, and the living is easy på transistorradion, dåsande i solstolen med de andra. Folkparken i Huskvarna med farsans vita Amazon med mörkblått tak – den bästa bil han haft. The Spotnicks på scen. ..

Pär Rådström skrev den vackra texten till Minns du den sommarn, och Pär minns jag för hans fina sommarprat i radion om resor och människor han mött. Jag läste också hans roman Översten. Han gick bort alltför tidigt. Gunnar Wiklund från Boden sjöng med den mörka mjuka röst som har allt det vemod som hör till bilden, till en stilla gitarr:

https://www.youtube.com/watch?v=fs4IJ7xYJEs 

http://gunnarwiklund.se/minnen.html

Svensk Mediedatabas: Minns du den sommar = Greenfields / T. Gilkyson, R. Dehr, F. Miller, P. Rådström