En söndagmorgon nyligen blev jag lyssnande i bingen på två utmärkta intervjuer på raken. Sånt piggar upp. För det görs många seegha och tjatiga intervjuer, där intervjuaren tröskar sitt ämne till sista kornet. Allt fler intervjade inleder dessutom sina svar med ett långt …eeeeh. En viss gosse i morgon-P1 börjar varannan mening med Jaaa,…  Well, denna söndag blev jag i alla fall så glatt överraskad att jag ville skriva nått snällt om konsten att göra en bra intervju – med tre goda exempel. 1. Monica Saarinens Lördagsintervju med chefen för militära underrättelsetjänsten MUST. Pålästa och tuffa frågor till Karlsson, och skickliga och intressanta svar tillbaka om ett känsligt ämne. 2. Martin Wicklins samtal med Lotta Lundgren om hennes bakgrund, integritet och lekfulla driv. Hon i Historieätarna ni vet. 3. Och så Olle Häggs fina intervju med Bodil Malmsten, om hennes nya diktsamling om döden. Olle – esset i Gomorron Världen.  Jag saknade mobila bredbandet just den helgen, så jag fick vänta med blogginlägget. Men nu är det sagt. Gemensamt för dessa tre intervjuare är deras förmåga att genast efter svar, komma med genomtänkta eller genuint intresserade följdfrågor, som utvecklar eller förtydligar samtalet.