
En sista gång
försiktigt
sakta upp med dörren
och iväg
Det är höst
jag är trettioåtta
och aldrig mer
Natten behöver inga ord
bergen
inga svar
Hur kan två år
vara en brunn
och tjugo år
en vinges korta slag
Min älskade sover
och jag går
med lätta steg
JEH -83
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Om DiJanneh
Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Detta inlägg publicerades i
Film,
Konst,
Litteratur och märktes
1983,
age 38,
Bruno,
centrallyrik,
djam-djam,
in dreams,
kärlek,
Kiev,
lyrikvännen,
nostalghia,
Petter Bergman,
poesi,
poetry in motion,
Rovno,
Södergran,
Tranströmers död,
vingslag. Bokmärk
permalänken.