Musikens pärlor (18): The Beatles – I saw her standing there

Att det har dröjt ända till nu att peta in The Beatles i min kavalkad av musikaliska pärlor får tolkas som att det har varit hart när omöjligt att bara välja ut en enda av låtarna i det pärlhalsband av fina melodier – och texter – de skapade som grupp. Men jag läser just nu en bok jag fick i julklapp av min äldste son. Han hade förmodligen sett den A4-bild av Lennon som länge satt i min hall där man hänger av sig kläderna. Den rejäla boken är en samling texter av Lennon, texter som han skrev på vykort och i brev – till fans, vänner och släktingar. Det är rolig läsning, ibland så att man ler förtjust över hans smågalna men alltid varma meddelanden. Ingen fan är för oviktig. Alla tycks ha fått svar från John. Och kärleksbreven till Cynthia säger mycket om Lennons person. Det hela blir ett panorama av hans småningom hektiska liv, resande till ständigt nya platser. Imponerande av bokens redaktör att ha letat upp alla dessa dokument, som idag betingar astronomiska belopp bland samlarna på världens stora auktionshus.

John började redan i skolan att leka med språket – att släppa fram sin obändiga lust att formulera och associera. Att hans grupp så småningom fick namnet Beatles är ett bra exempel på hans kreativa vurm – att lattja med dubbeltydigheter. Skalbaggar (beetles) , ja varför inte, men det handlar ju framför allt om sugande rytm, that darn BEAT! Att det råkar vara Paul McCartney som sjunger på I saw her standing there, betyder mindre. John står som en bredbent kapten mitt i larmet, när Paul sparkar igång låten, 1-2-3 och igång! När Paul långt senare sjunger den ensam på Röda Torget i Moskva är det en sällsam upplevelse över alla gränser (se nedan). Som vi alla vet är Lennons vackra sånger han skrev på egen hand senare, av en annan, reflekterande, mjukare karaktär. Men här är det ungdomligt frustande ös!