När jag kom hem från hjärtat av Toscana så hade bygget på Vintergatan växt ytterligare på höjden, och nu lär det inte bli fler våningar på höjden förhoppningsvis. Huskroppen närmare parken börjar också stiga från markplanet så sakta – block läggs till block som ett jätte-lego. Och maskinerna på sina larvfötter segar sig fram oroande nära kanten till gropen. Må kanten inte ge vika… En maskin skovlar och skyfflar, och en skrapar, och en verkar borra? Ett ganska högt oväsen från och med kl 8 om morgnarna…