Jag tittar självsäker på en sån där glasad pelare med karta för turister mitt på torget Piazza della Repubblica, och tar ut riktningen mot Hotell Royal på Via delle Ruote, medan grabbarna seglar iväg in på en gata västerut. Jag bör gå Roma rakt norrut mot Domen, och det funkar ju bra. Men uppe vid den enorma Domen som jag måste runda, inser jag att jag inte minns vilken gata jag skall ta av på norrut (jag har glömt att jag måste in på Ginori) – och jag går för långt runt Domen och chansar på Oriuolo – som går käpprätt österut – inte norrut! Jag går ganska långt, men känner inte igen mig, och inser till slut att jag måste ta mig tillbaka på samma gata mot Domen. Börjar bli trött , och lite skraj att få en yrselattack. Det vore just snyggt. Tänker att jag måste ta det piano, inte stressa. Få se nu – ingen idé att gå ända till Domen, jag borde kunna svänga av norrut nu, men jag har ingen kompass i skallen längre. Jag går nu på känn, och till sist måste jag fråga en trevlig gubbe som håller på att fixa med sin vespa, och frågar efter Via San Gallo. Jag är då vid kyrkan på Sant’ Egidio har jag förstått efteråt. Kommer jag bara till Gallo så är det inga problem att hitta till hotellet. Joda, säger han vänligt – du är på rätt väg – fortsätt bara rakt fram, och sen ”destra”, åt höger. Puh! Vilken lättnad. Jag tänker med längtan på duschen efter denna ofrivilliga motionsrunda. Snart skymtar jag Domen på en tvärgata till vänster, och passerar Palazzo Pucci till höger. Efter Palazzo Medici Riccardi svänger jag in till höger på Ginori mot Gallo.

Skön dusch, ett glas vitt, och sen en tupplur. Vaknar av att grabbarna öppnar dörren och raglar in för rast vila. De är nöjda och glada… Sensmoral: Glöm aldrig att ha kartan med dig 🙂