I anglofila Sverige har fransk och italiensk populärmusik haft märkbart svårt att få fotfäste. Det gäller utan reservation den kommersiella skivmarknaden under hela mitt eget musikmedvetna liv, som började i en blå gryning nånstans i början av 50-talet med Olrog, Brandelius, Harry Lime och morfar Ginko. Visserligen nådde oss en liten våg med Modugnos melodier ungefär när italienska arbetare rekryterades till ASEA i Västerås. Volare och Ciao Ciao Bambino (Piove) blev dängor som vi gnolade på ett tag. Jag lärde mig förresten att lira gitarr just genom att traggla igenom lättspelade låtar som Come prima och Volare, om och om igen – tills dom satt. Men den enda platta jag själv inköpte ur den här italienska vågen var en EP med en i Sverige betydligt mindre känd kompositör och sångare, Gianni Boncompagni. Den skivan finns väl knappast ens i Sveriges Radios skivarkiv längre, men den innehöll fyra fina melodier. Suggestiva Julia var orsaken till att jag skaffade den. Karl Olof Finnbergs orkester backade upp Boncompagnis sång. Den håller än idag i mitt tycke. Lars Lönndahl var annars den svenska plattcharmör som sålde smör med Modugnos melodier.
Sen blev det länge tyst från Italien, ända tills Umberto Tozzi smällde till med Ti Amo. Året var 1977. Den fanns på hans andra LP, och blev en dunderhit både hemma och i hela Europa inklusive Sverige. Jag skaffade LP:n och köpte ytterligare någon senare när jag upptäckte att han gjorde genomgående ganska bra grejer. Ti Amo förtjänade sitt genomslag, men som vanligt fastnade jag för en annan låt på samma LP: Se tu mi aiuterai (4:36). Den låg som första spår på B-sidan. Att den handlade om ett stort socialt problem (droger) hajade jag förstås inte då, jag hörde bara den känslostarka sången. Tozzi hade några år senare en minst lika stor global framgång med Gloria, som ju även Carola har tagit till sitt hjaerta…
Tozzi gör ‘Aiuterai’ bra, liksom Marcella Bella nedan. Tozzi är stor i Italien, men vilka ungdomar har hört talas om honom här? Nessuno…
Grön Horisont 2023 