Ofta har jag lite mjuk musik på som en stämningsskapare i bakgrunden när dagens id är över, och man vill sjunka ned ibland dunen och koppla av med en älskad bok. Man har provat sig fram under åren. Det får inte svänga för mycket så att man börjar lyssna aktivt och läsandet av boken stannar av. Det ska vara lagom svävande och väva in själen i en rättan stämning. Många är de cd-skivor som fått chansen, från klassiskt till visor och folkmusik. Helst skall ingen sjunga, instrumentalt är bäst. Och den cd jag hela tiden har återvänt till är en av mina Chopininspelningar. Chopin skrev visst 19 nocturner i ungefär samma stuk, och på den här inspelningen samsas två pianister om 12 av dessa 19. Nocturne nr 1 och 2 är sannolikt de mest berömda. Jag är svag för B-moll av någon outgrundlig anledning. Det gäller även Bachs verk. Just Nocturne nr 1, Opus 9 av Chopin går i B-moll. Jag har inte så noga lagt på minnet vem som spelat för mig alla dessa kvällar, men nu ser jag att han heter Peter Schmalfuss. Han spelar mjukt och elegant utan att pocka på min uppmärksamhet, precis så som jag vill höra dessa nocturner. Han spelar de tio första, och Dubravka Tomsic spelar 11:an och 12:an. Inalles sextiotvå minuter av himmelsk lindring för själen. Man är djefligt tacksam 🙂

https://www.youtube.com/watch?v=K4A6ZsiSEXQ