Bodil Malmsten 1958: In memoriam

1958-59 Blackebergs Läroverk klass 3-5h m Bodil Malmsten bla

Realskoleklass 3-5h i Blackebergs Läroverk 1958 sannolikt

Så lite vi visste om varandra den gången. Så gott som ingenting. Ändå sammanstrålade vi varenda dag och levde i samma rum en stor del av dygnets timmar under åtminstone ett år. Det känns fruktansvärt avlägset nu. Vi måste ha varit 14-15 år allihopa antar jag. Mina minnesbilder är fragmentariska. Men på rasterna höll man till vid den lilla ingången – den första man stötte på när man kom från T-banan. Det fanns två entréer till på den sidan av skolbyggnaden. Jag har en speciell minnesbild av dig lekande med några klasskamrater vid husväggen där strax intill porten med sina glasdörrar. Man satt och pratade på små låga järnräcken som kantade grusgången och den stora grusplanen längre ut från byggnaden. Jag minns dig som lite äldre än många av oss andra, lite mognare kanske. Men jag ser nu att vi båda var 44:or. Du var gladlynt, fräknig och kortlippt och bodde nånstans i Vällingby. Att du var fosterbarn hade jag ingen aning om då. De flesta i klassen bodde i Norra och Södra Ängby, Blackeberg och Vällingby antar jag. Jag hade nog längst resväg – kom med buss 113 till Islandstorget, och gick sen genom skogen till skolan. Vi gick väl i 3-5h. Neil Sedakhas Oh, Carol poppar upp i minnet när jag försöker urskilja de här åren… nån skoldans i mörkret? Jag mindes först inte så många namn, men nu när jag hittade klassfoton så vaknar minnet till liv. Hans Gustafsson i mitten som blev skådis, och du i brallor där nere till vänster…

Du var duktig i svenska. Det minns jag tydligt. Det var alltid en viss tävlan, man ville gärna ha ett litet a på uppsatserna. Jag gissar att du fick stora A ibland? Det fanns en tjej till i den där klassen som skrev bra, minns inte namnet. Ansiktena och gestalterna är ofta tydliga, namnen ibland raderade. Men här på klassfotot är ni ju allihopa. Pinsamt nog är lärarinnans namn borta… Hedeland kanske? Andra klassföreståndare minns jag bättre, Birgit Malmros i 2-5, och Walter Bergh och Gunnar Ander i gymnasiet. Och vår rare rektor David Törnblom. De är tydliga. Det är väl annars så, att man minns enstaka episoder och ögonblick som är förknippade med ovanliga eller affektladdade situationer, behagliga eller obehagliga. Psykologerna och parapsykologerna vet precis. Eller så hänger vi upp våra minnen på ett fotografi eller en melodi. Allt finns lagrat, men själens tangentbord måste triggas av dofter, ljud, stämningar och bilder.

Blackeberg var inget dumt val för mig personligen. Mina kollegor säger att det fortfarande är en ovanligt bra skola. Jag jobbar på Arbetsmiljöverket. För mig som kom från Bällstalunds folkskola vid Bromma flygfält, stod realskolevalet mellan Blackeberg och Nya Elementar. Det blev ganska fina år, särskilt i gymnasiet. Jag gick Allmän linje, social gren. Det blev tuffare och ensammare sen vid universitetet.

Flera i den generationen blackebergare blev smått offentliga med åren. Tom Alandh med sina dokumentärer, Gustafsson på film, Claes i min gymnasieklass som gjorde en tidig romandebutant och blev poet, och G-B Sundström med romanen Maken och sina översättningar. Själv låg jag åt politik och samhälle. Det var ingen slump att jag själv skulle hamna i sociologistudier, jobb i offentlig sektor och kommunalpolitiken.

År 2000 gav jag ut en första diktsamling, Och aldrig så nära, ett bokslut över mina år mellan 1980 och 1995. År 2004 kom uppföljaren Anteckningar från vinden. När människan har passerat femtiofem bast börjar hon se sig om. Så har skett även med mig. Vad blev det av alltihop? Jag råkade för några år sen komma över Evert Taubes Jag kommer av ett brusande hav på loppis. Han skrev den i samma åldersfas, kring 55+. Evert vandrar i tanken tillbaka i sina egna spår ända tillbaka till barndomens Vinga.

Länge hade jag bara läst recensioner av dina böcker, och hört dig diskutera böcker i media. Men så stötte jag på din poesi i en boklåda och köpte den. I vintras inhandlade jag Priset på vatten i Finistère som talbok. Många kvällar somnade jag sött till den. Du läser med en o-efterhärmlig språkmelodi. Den var charmig, och jag hade stor glädje av den. Somnade jag inte till din berättelse, så var det till Sinatra, Bix Beiderbecke eller Ulla Billqvist.

Min egen ariadnetråd ledde mig bakåt till Ljusnans stränder. Där levde min släkt sina liv i köld och hetta, ljus och mörker. Jag kommer av ett brusande hav – ingen dum titel på en memoarbok förresten. Jag får väl snickra på nånting liknande när jag går i pension. Som grabb åkte man skrillor på Bällstaån, gick på Valla, och plockade kasserade filmrutor av celluloid på tippen utanför Europafilms studio. Där hamnade vi ungar i småskolan en gång på en stenkaka med morfar Ginko. Han behövde en skolklass som skulle ropa ”Jaaa!” när han frågade ”Eller huur barn?” Vi satt uppe under taket på en studioläktare och skrek glatt allt vad vi orkade när vi fick tecken. Vem vet idag vem morfar Ginko var? Inte mina egna grabbar. Bellman lär förresten en gång berusad ha hamnat i diket med hästen när han red över ån vid dåvarande Sundbyhofs värdshus. Det var vid Bällan det. På väg hem efter en våt afton hos gode vännen, generalauditören Jonas Arnell på Bällsta Gård. Han hade trubadurat förstås. Episoden finns beskriven i en av hans epistlar.

DiJanneh, i ett brev till Bodil 2004

http://www.svt.se/kultur/bodil-malmsten-ar-dod

http://www.svd.se/bodil-malmsten-var-en-litteraturens-rockstjarna

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Det här inlägget postades i Kultur, Litteratur, Press, Skolan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bodil Malmsten 1958: In memoriam

  1. Gabrielle RW skriver:

    Rart och berörande skrivet.
    Hm…detta med minnen. Jag har själv hållit på en hel del just med gamla klassfoton – särskilt förra året då vi firade 50-år av studenten på ort och ställe i Söderhamn. Sällsamt att träffa skolkamrater jag inte sett på 50 år. Det värmde i hjärtat. Och det var roligt!

Kommentarsfältet är stängt.