Folke Isaksson (1927-2013): Mormors död

Folke IPå Erikshjälpen kan man botanisera bland billiga biografier och allsköns poesi. Vid mitt senaste besök plockade jag med mig fem nya volymer, däribland Dan Anderssons brev till sin syster, och Folke Isakssons diktsamling Vingslag (Bonniers, 1986). Isaksson har kommit i min väg tidigare några gånger, och jag minns fina TV-program han gjorde i serien Poesivandringar. Eftersom jag själv de senaste åren har sysslat med Erikjansarna och den svenska kolonin i Bishop Hill, har jag också stött på hans bror, professor Olov Isaksson, och läst om deras uppväxt i Kalix. Mormodern tycks ha stått Folke synnerligen nära. Hon återkommer i flera av hans dikter, som här i Mormors död:

Världen låg bakom henne nu,
den fanns som ett glesnat sken vid fotändan av sängen

Järnspisen och kommoden flöt ihop med de närståendes ansikten

De visste inte
att hon ännu hade en lång väg att gå
Hon skulle färdas det sista stycket,
de sista tusenmila sekunderna

Det var vassa stenar där hon gick i skuggornas skog,
det var hala rötter och djupa hål

Fumligt strök hon bort någonting med den darrande handen

Det var en vinge av en grå ängel
Hon såg den hänga under kronan,
fastklöst i trädets bark

Hon schasade bort den med linnets ärm

Så var hon förbi det sista hindret
Hon steg över stättan, med lätta steg,
över den svajande gärdsgården och in i ljuset.

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Det här inlägget postades i Kultur, Litteratur, Norrland, Politik, Press, Radio, Resor, SvT och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.