I spåren efter de stor pionjärerna, stigfinnarna och utförarna, kommer nedtecknarna. Runristarna, biografiskrivarna och historikerna. Söderalas son Olle Häger blev både och. Som historiker med televisionen som instrument blev han pionjär och stigfinnare samman med kollegan Hans Villius. Med boken Bondens år och bagarens bilder (1987) blev han runristaren som till eftervärlden gav oss bonden Englunds liv i dennes lakoniska dagböcker. Till dessa anteckningar passade byfotografen Falkmans samtida bilder som hand i handske. Häger hann med mycket efter sin studentexamen i Söderhamn 1955. Av hans böcker har jag också Ett satans år, om svälten i Norrland nödåret 1867, och hans två utmärkta deckare. Bland alla dokumentärfilmerna minns jag med särskilt välbehag Skotten i Sandarne (1973), serien Svart på vitt (1984-1992), Sjön där Fride Magnusson drunknade (1992), Hundra svenska år (1999), Minns du det landet (2002), Frank Sinatra glömde aldrig Finspång (2003), och förstås – berättelsen om grabben på Gullgruva uppfostringsanstalt. Nu är Olle själv borta. Björn Häger skriver i årets Hälsingerunor om sin morbror.

I övrigt innehåller Hälsingerunor 2015 mycket om många. Kända namn som journalisten Herbert Söderström, målaren Albert Blombergsson och Skansens fader Artur Hazelius får ny belysning, men också de mindre kända levnadsöden som tecknas är intressanta att ta del av. Hälsinge regementes öden i fält speglas i en bred krönika om ett spännande kvinnoöde, av Jan Ahlberg. Och glädjande nog kommer nu också en del industrihistoriska bidrag – om timmersaxens skapare, och Iggesunds första kartongmaskin. En fyllig och lärd essä om begravningskultur förr och nu tryfferar årets kulturella anrättning. Gack och skaffa!

http://www.helahalsingland.se/slakt-o-vanner/jonas-sima-minns-sin-arbetskamrat-olle-hager

http://www.oppetarkiv.se/sok/?q=Olle+H%C3%A4ger