”Det kom tider av stiltje då David igen kände på sig att han bara var en grå mus bland många andra grå möss. I grannskapet till hans ministerium fanns andra ministerier, praktiskt taget hela den ledande statsförvaltningen om man vidgade geografin till en diameter som inte var större än att man till fots från centrum kunde nå cirkelns yttre omkrets på tio minuter om man tänkte sig, så som David ofta gjorde, att den absoluta mitten befann sig där Alexander II stod staty, och att detta torg var en symbol för maktens väsen och osynlighet i och med att ett litet fåtal människor rörde sig på torget under kvällstid, medan trapporna mot kyrkan, själva åskådarläktaren, befolkades bara under perioder av värme och sol, företrädesvis om våren. Bland alla dessa möss som rörde sig kring ministerierna, till fots och med bil, var David en identisk mus, med identisk kostym, identisk slips, kanske också så småningom  med identiska tankar, trots att han motsatte sig att jämställas med de andra…”.  (Foto: SR)

Så beskrivs den miljö i Finland där Donners antihjälte David trampar runt i tristess som mellantjänsteman i kulturdepartementet, avsitter sammanträden, skriver tal åt ministern, handlägger meningslösa projekt som aldrig tycks leda till någonting, och lyssnar på sin chefs trötta utläggningar. Han spelar med. ”Jag har det bra”. ”Det spelar ändå ingen roll.” Friheten – vad skall man med den? När känslan av tomhet inte viker? Hans äktenskap slocknar och hustrun försvinner utomlands. Och älskarinnan blir bara en erotisk dröm som förr eller senare måste ta slut.

Mördande tråkigt? Nej, för bakom Donners tungsinta ironier finns galghumorn och lusten att hålla upp den finländska byråkratin i skrattspegeln åt oss. Har man själv vistats i statsapparaten här hemma, så känner man delvis igen sig. En gång hörde vi ihop, Finland och Sverige. Axel Oxenstiernas byråkrati och Europaunionens, ligger kanske inte så långt ifrån varandra som man kan tro.

Schildts och Söderströms: ”Jörn Donner är född i Helsingfors år 1933. Efter en avlagd fil.mag. i språk och litteratur vid Helsingfors universitet, har han varit verksam som journalist, filmregissör och -producent. Han har varit samhälleligt engagerad både som riksdagsman och kommunalpolitiker. Mellan åren 1978 och 1982 var han chef för Svenska filminstitutet. Åren 1995-1996 var Donner generalkonsul i Los Angeles och 1996-1999 europarlamentariker (SDP). Åren 2005-2008 var Donner ordförande för Helsingfors Kultur- och biblioteksnämnd. Från hösten 2013 är han åter riksdagsledamot.

Donners genombrott som författare kom med boken Rapport från Berlin 1958, som även uppmärksammades internationellt. Hans litterära storverk är romanserien om släkten Anders, som inleddes år 1974 med romanen Nu måste du (eller Den sista sommaren). Romanen Far och son, som ingick i serien, tilldelades Finlandiapriset år 1985. Serien avslutades år 2001 med Hjärtat är en svekfull vän.
Förutom reportage och romaner har Jörn Donner även skrivit självbiografiska verk, företagshistoriker och böcker om bland annat Ingmar Bergman och Carl Gustaf Mannerheim. Donner har dessutom regisserat femton filmer och producerat ett flertal. År 1984 mottog han en Oscar som producent för Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander. År 1963 fick hans film En söndag i september pris som den bästa debutfilmen på filmfestivalen i Venedig. Romansviten om släkten Anders har gjorts till en 12-delad TV-serie. En TV-film baserad på Presidenten visades år 2000.” (http://www.sets.fi/forfattare/jorn-donner/)