Sockensigillen i Helsingland

sockensigill_halsingerunor_1951-4Jag behövde nyligen illustrera en artikel om kyrkoherde Anders Scherdin från byn Skästra i Järvsö. Med ett sockensigill – men inte Järvös – utan Söderalas, eftersom Scherdin i Söderala blev både kyrkoherde och kontraktsprost. Om de använde sockensigill så sent som på 1840-talet när Scherdin stod på barrikaderna mot erikjansarna, det vet jag inte. Kanske? Men på 1600- och 1700-talet användes dessa sigillstampar. När socknarna blev kommuner på 1860-talet, så skapades istället kommunvapnen. Söderalas var rött och blått. Ovanför sockensigillets lax hade tecknats en båt, som för mig liknar en eka med buken i vädret.

Det skulle alltså vara en lax på Söderalas gamla sigill, det fiskades oerhört med lax i Ljusnan på den tiden, ja det var närapå vardagsföda för både pigor och drängar. Men det var knepigt att få tag på en avbildning på det där sigillet. Via en tidig artikel av forskaroraklet E.G Wengelin i Arbrå lossnade det. Spåren ledde vidare till en artikel av konstnären Manne Östlund i Hälsingerunor 1951: Sockensigill i Hälsingland. Där avbildas di alla, och kommenteras både till utseendet och sockennamnens stavning. Ett vackert och gediget arbete. Även Yngve Aronsson har i Runorna behandlat ämnet flera gånger. Spåren ledde sedan vidare  i tiden till den spränglärde prosten Broman och hans nådiga lunta Glysisvallur – en kulturell bibel som Helsingland kan skatta sig lyckligt över. Här ovan ser ni Söderalalaxen, och här nedan alla di andra sockensigillen:

sockensigill_halsingerunor_1951

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Det här inlägget postades i Arbrå, Arkeologi, Hälsingeforsk, Historia, Konst, Kultur, Litteratur, Norrland, Religion, Söderala och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.