Utmaning. I konkurrenssamhället där allt betraktas som en tävlan – i att vara bäst, vackrast, genialisk och gärna miljardär på rekordtid – betraktas allt som utmaningar. Både samhällsproblemen eller när någon har fått ett fint nytt ansvarsfullt jobb. ”Vi står inför stora utmaningar ”. ”Jag ser det som en utmaning”. Allt är utmaningar – inte uppgifter, uppdrag eller ve och fasa, problem, trassel eller svårigheter.  Nej, utmaningar!

Tuff. Det är tuffa utmaningar vi står inför – inte svåra problem, besvärliga missförhållanden, knepiga uppgifter, ansvarsfulla uppdrag, a Swedish dilemma? Nej, tuffa utmaningar är det! ”- Det blir en tuff match”. ”- Vi har ett tufft år framför oss…”. Idrottsspråket och vd-språket sprider sig till politikernas papegojmässiga mantran.

Allvarligt. Alla negativa händelser här hemma och ute i världen hanteras med samma sömngångaraktiga intervjufråga. Vare sig ett tåg har pajat på linjen igen, en förhandling har brutit samman, bidragsfusk har uppdagats, eller ett nytt krig har brutit ut:  ”- Hur allvarligt är det här?”. Och svaret kan bara bli det vanliga: ”Vi ser mycket allvarligt på det här!” Ja fattas bara annat. Ibland mycket allvarligt till och med. Det förstår vi också. Men vad tänker ni göra åt det?

Hantera. Tuffa utmaningar är naturligtvis mycket allvarliga, och måste absolut hanteras. Bekvämt ord – det kan betyda allt från att ”vi skall genast vidtaga åtgärd A,B och C”. Eller att ”vi ger blanka f-n i detta och tänker sätta oss med armarna i kors och se om problemet löser sig ändå. Allt skall förstås hanteras på någon måte, men hur då? Vi måste ju förhålla oss till det. Absolut, precis!

… How many years can a mountain exist
Before it’s washed to the sea?
Yes, ’n’ how many years can some people exist
Before they’re allowed to be free?
Yes, ’n’ how many times can a man turn his head
Pretending he just doesn’t see?
The answer, my friend, is blowin’ in the wind
The answer is blowin’ in the wind.

Dylan är bra, men Leonard Cohen borde förstås ha kommit först i tur!