År 1954 gick jag i 4:e klass i Bällstalunds folkskola vid Bromma flygfält. Läraren hette Knut Schyberg. Det blev mitt sista år i Bällsta. Stalin var död borta i Sovjetryssland, och det svenska flygvapnet hade taggat upp med över två hundra J29 Flygande Tunnan. Den där cigarrformade Tunnan byggde vi gossar i balsaträ. Den satte rent av värlsrekord den 6 maj detta år, då en kapten Westerlund flög en J29B med en medelhastighet på 977 km/tim. Men den var inte helt ofarlig att flyga. Nästan hundra pers skulle flyga ihjäl sig med den…

På bio kunde man se flygfilmen Gula divisionen med Hasse Ekman, I rök och dans med Martin Ljung, och En natt på Glimmingehus med Edvard Persson. Gillade man utländska rullar så gavs En stjärna föds med Judy Garland, Fellinis La Strada, Moonlight Serenade om Glenn Miller, eller White Christmas med Bing Crosby. Livet lekte. Man var tio bast. I maj släppte Bill Haley Rock around the clock på skivbolaget Decca, och den 5 juli spelade Elvis Presley in sin första låt hos Sun Records i Memphis – That’s allright, mama.

Den 17 juli detta år föddes i Hamburg en liten flicka som fick namnet Angela. Föräldrarna hette Horst och Herlind Kasner. Fadern Horst var född i Berlin som Horst Kazmierczak, men då han var fyra år gammal bytte fadern Ludwig deras efternamn till Kasner. Angelas farfar Ludwig var född i Poznan 1896 och blev polis i Berlin. Angelas mor var född i Gdansk.

Unge Horst Kasner var präst, och kort efter Angelas födelse flyttade han med familjen till småstaden Templin (ingressbilden) i Brandenburg norr om Berlin. Där i Östtyskland (DDR) växte Angela upp. Templin med 20.000 invånare då, ungefär lika stort som Söderhamn i Hälsingland. Det blev en trygg uppväxt i en intellektuellt stimulerande miljö. Hon var äldst av tre syskon. Strax utanför staden låg den 25:e sovjetryska pansardivisionen förlagd. Militär personal syntes ofta även inne i staden. Modern kunde engelska och latin, och Angela blev tidigt en baddare i ryska språket i skolan. Så duktig att hon premierades med att åka på en resa till Moskva, där hon bl.a. kom över sin första Beatlesskiva. Angela var vetgirig. Farmor i Berlin var flitigt besökt, och där kunde hon ränna runt på muséer och träffa spännande människor från Väst.

Men livet skulle snävas in – 1961 byggdes Muren. En resa till Bayern blev den sista, innan portarna till Väst slogs igen. En glänta kom med Dubcek och Pragvåren 1968, och den upplevde Angela själv i Prag som 14-åring. Men åter slog förtryckarna igen portarna. Inte förrän 1986 kunde hon åter besöka Väst. Familjen gillade inte muren, och hela tiden i DDR försökte Angela hålla koll på utvecklingen i Väst via alla kanaler som stod till buds. Hon tågluffade genom öststaterna, satt i Budapest och fantiserade om London.

År 1973 började hon plugga fysik på universitetet i Leipzig. Och forskade sedan i Prag. År 1977 gifte hon sig 23 år gammal med en kurskamrat vid namn Merkel. Det sprack, och efter fyra år bröt hon upp från lyan i Berlin. Hon tog sin doktorsavhandling 1986, och 1989 brakade äntligen Östblocket samman.

Ovanstående är förstås hämtat ur biografin om Angela Merkel av Stefan Kornelius, journalist på tidningen Süddeutsche Zeitung:

”Då muren föll, den 9 november, satt Angela Merkel med en väninna i bastun, vilket hon senare blev mycket häcklad för… Efter bastubadet gick hon över till väst vid gränsövergången Bornholmer Strasse, hamnade i en lägenhet hos några vilt främmande människor, där det fanns något att dricka och en telefon. Sedan gick hon hem igen. Nästa dag promenerade hon med sin syster Irene på Kurfürstendamm, som i DDR sågs som en symbol för glamouren i väst. Därefter tog politiken vid.”

I DDR gick sönderfallet i raketfart. Nya partier formerades. 1990 blev ett hektiskt år som vice talesperson i den sista DDR-regeringen som reste vida kring i Europa för att knyta nya band. För Merkel hägrade Återföreningen. I oktober 1990 träffade hon Helmut Kohl för första gången i Hamburg på CDU-kalas. Han blev imponerad. I november bjöds hon till Bonn av Kohl, och efter valet till förbundsdagen i december blev hon minister för Kvinno- och ungdomsfrågor i hans regering. Resten är offentlig historia. Hon började bygga upp sitt eget nät av förtrogna, och 1991 bar det iväg med Kohl till USA. Åren 1994-1998 Miljöminister. Fronderade mot Kohl och blev ordförande i CDU år 2000 – och 2002 också gruppordförande i förbundsdagen.

Förbundskansler första gången år 2005. Och där sitter hon ännu stadigt efter omval… Med sin speciella uppväxt innanför Muren betonar hon ofta att vi i Europa inte bör ta för givet att demokratin är ohotad för all framtid. Hon brukar peka på exemplet med den framstående mayakulturen som till slut föll samman. Med sina kunskaper i historia kunde hon ta många andra exempel. Vi bör vara ödmjuka och inte invagga oss i säkerhet. Det kostar på att värna om friheten. Hon har också sett kriserna komma i vågor under hela sin tid som Kanzlerin: Lehman Brothers, bankkollapsen, Georgien, Grekland, Krim-Ukraina, arabvärldens sönderfall, flyktingströmmen och nu senast Brexit… Särskilt intressant var att läsa om tysk inrikespolitik, och de maktkonstellationer som där förekommer. Likaså vilka människor som Merkel har omkring sig – och den trogna stab som står henne allra närmast. Slikt som svenska media förbluffande sällan intresserar sig för. Våra journalister är så oerhört fixerade vid amerikansk och brittisk politik och kultur. Bara vid kriser kastar man ett getöga på EU och Europa. Ändå står Tyskland oss mycket nära både ideologiskt och som handelspartner.

Merkel har förstås humor bakom masken som kansler. Hennes favoritsatir är den berättelse av nobelpristagaren Heinrich Böll som man aldrig glömmer om man har läst den: Doktor Murkes samlade tystnad. Kornelius ger oss en mycket sympatisk bild av Merkel. Klok, balanserad, ödmjuk – målmedveten och uthållig. Boken överraskade mig positivt. Endast förordet känns lite som skrivet i all hast, och borde ha kortats. (Stefan Kornelius: Agnela Merkel. Översättning: Linus Kollberg. Historiska Media, Lund 2016. Originalet: Angela Merkel. Die Kanzlerin und ihre Welt, 2013)