Marina Tsvetajeva

Om man lyssnar på radio och TV så slås man av vissa populära uttryck som plötsligt blommar upp i media, för att efter en tid sakta blekna och försvinna, och ersättas av nya språkliga klyschor. Mera seglivade uttryck som är oerhört tröttsamma att höra och kanske typiskt för vår privatiserade tid är när det papegojmässigt talas om utmaningar – när det egentligen menas problem eller missförhållanden. Som om det skulle vara obekvämt att tala om våra samhällsproblem. Politiker och tjänstemän älskar uttrycket. För att förringa eller förneka grava samhällsproblem. Det finns också en hurtig tendens att se alla problem som idrottstävlingar vilka må vinnas. ”Vi har stora utmaningar framför oss, absolut” (även katastrofer och krig rapporteras ibland som om det vore spännande evenemang – man t.o.m. direktsänder attentat i timmar och agerar därmed nyttiga idioter och gör precis det som krafterna bakom attentaten önskar).

Mera efemära uttryck som just nu haglar i media är: ”jag går på magkänsla”, ”det klickar inte”, absolut! och ”tack så mycket”. Kramandet har också nått nya höjder i TV. Vid kramandet har folk ofta med högerhanden börjat försiktigt tröstande klappa den andre på ryggen. Mycket intressanta kulturella ritualer i tiden. Undrar om samma fenomen finns i våra grannländer och på kontinenten? Jag tvivlar på att det kramas så i England, Tyskland och Frankrike? Inget ont om kramar, men överdrifter blir jolliga. Och vi lever i Överdrifternas Tid. Om inte allt är fantastiskt otrooligt, så är det för djefligt, eller kränkande.