Ryska snuvan: En efterkrigsrapsodi

(SF) Biopremiär på Skandia 22/2 1937
Handling: ”Vid Narva år 1708 – kung Karl XII medaljpryder efter slaget menige 325 Karl Magnus Brodin från Älvsborgs Regemente för enastående tapperhet. 1917 – en kvinna överlämnar livsmedelskort i en butik och ber om extraranson av kaffe men blir nekad av biträdet. Han erbjuder kaffesurrogat som hon vägrar köpa. Vi får vidare bevittna hur en lönnbrännare drar fördel av Bratt-systemet.

Över till Fenixpalatset där Ernst Rolf leder allsången ”Lägg dina sorger i en gammal säck”. Folk dricker punsch och diskuterar kriget. En gulasch ordnar pengar åt en bulvan som skall till Ryssland och köpa billiga juveler om det blir krig – bulvanen får 70.000 kronor till resan. Över till ryska fronten mot Tyskland. Kanoner skjuter och granater briserar. Ett kompani på ryska sidan vägrar rycka fram mot tyskarna. En överste anordnar kamratafton bakom fronten för att pigga upp moralen. Den rika grevinnan Nadja Ivanovna sjunger om Ukrainas hembygd för soldaterna ackompanjerad av balalajkor. En grupp soldater i publiken 1800 är revolutionärer, bl a Grischa. Man får veta att en annan revolutionär, Sergej, haft revolutionära flygblad och arresterats av 1800 militärpolisen. Sergej skulle arkebuserats men Nadja får av översten hans dödsdom och river sönder den. Det blir 7 november 1918. Sovjetfanan hissas sedan den tsarryska fanan halats ner. Till godset Kirikov kommer de röda, medan grevinnan sänder bort sin tjänare Paul till häst med sina juveler. Han gömmer dem i en bäck. Grevinnan stannar över natten och förför Sergej, tar hans kläder och flyr till utlandet där hon blir berömd internationell sångerska.

Fil stud Kalle Brodin släpps ut ur Långholmen där han suttit i sex månader för en revolutionär artikel i sin tidning Röd Front, ”Sverige in i Sovjetunionen”. Hans vistelse där har varit idyllisk. Han skall hälsas välkommen hem av mamman som har manufaktur-handel och fästmön Bojan, som är städerska på Grand Hotell Narva, men han stannar på sin tidning. ”En sakramentskande olycka att han fick ryska snuvan när vi kunde haft det så lugnt om han bara velat intressera sig för affären”. Till Grand Hotell Narva kommer ryska ekonomirådet Sergej som skall låna 100 miljoner kronor från direktör Köhler (en Kreuger-liknande företeelse). Han skall lämna pengarna på villkor att han får fem års arbetsfred i sina norrländska cellulosafabriker. Det råder hungersnöd i Ukraina och man behöver pengarna för att häva svälten, utåt säger man att det gäller att säkra den ryska femårs-planen. Bojan städar Sergejs rum på Narva och ser Nadjas porträtt. Sergej bjuder senare Bojan på en Rolf-premiär, när Kalle far till Moskva på studieresa. Vy över Moskva. Någon visar en fabrik i Ryssland för Kalle och det framgår att fabriken är illa skött. Man hoppas kunna minska ”kassationen till 50 procent av hela tillverkningen”. En svensk arbetare som Kalle tidigare lockat utvandra till Moskva vill ha hjälp med återresa 1800 till Sverige. Kalle hinner inte göra något åt detta för han arresteras och kastas i fängelse. Han hamnar i samma cell som Paul, mannen som gömde juveler för 50 miljoner rubel i en bäck. Kalle befrias för att åka hem och vara med om avtalsförhandlingarna. En tid efteråt lyckas Paul muta sig ut ur fängelset med hjälp av pengar som Kalle gett honom.

Vy över Paris. Grevinnan Nadja är firad sångerska och 1800 skall till Sverige.

Scenen på Oscarsteatern. Rolfrevyn 1924, Rolf sjunger ”Bättre och bättre dag för dag”. Kalle har kommit hem och är förkyld. Bojan har försvunnit. Hon är med Sergej 1800 på revyn och skall sedan äta supé i chambre separée med Sergej, som nu sitter i teatern och upptäcker att sångerskan är Nadja, hon med smycken för 50 miljoner dolda i Ryssland. Han gör sig av med Bojan och bjuder Nadja på supén. Kommunisten Kalle Brodin får höra att Bojan skall på nattsupé med ryssen och försöker tränga sig in men kastas ut. Han rusar över till Folkets Hus och talar för strejk i Norrland. Senare får han veta att ryssarna inte önskar en cellulosastrejk, för då får de inte Köhlers lån. Han försöker få arbetarna att inte strejka, men överröstas av hederliga norrländska socialdemokrater. Det blir strejk. Köhler drar in sitt lån. Men Nadja som fått besök av tjänaren Paul, nyss utsläppt från fängelset, vet var juveler för 50 miljoner ligger i en bäck. Hon erbjuder dem till Sergej och de svältande ryssarna.

Kalle Brodin är fortfarande orolig för fästmön Bojan och slåss med Sergej på hans hotellrum. Han får veta att flickan är obesudlad av främmande händer. Mamman tvingar fram ett kyrkbröllop i en lantlig kyrka. Samtidigt inbjuds Kalle Brodin närvara vid avtäckningen av Narvamonumentet av Hans Majestät Konungen — han är den ende manlige släktingen till den Brodin Karl XII medaljerade 1708. När Bojan och Kalle går ut från kyrkan bildar karoliner med dragna huggare hedersvakt.” (ur Svensk Filmdatabas)

Recension: StT (signaturen Robin Hood): ”Man skrattar och häpnar och tror inte sina ögon och öron: Gustaf Edgren och författaren Oscar Rydqvist få nog bereda sig på att det kommer en spökflygare österifrån, kidnappar dem och för dem till ett koncentrationsläger i Sibirien. Eller nej — driften med sovjetväldet är så roligt gjord att Moskvabolsjevikerna komma att instämma i skrattet. Åtminstone officiellt. Vad de göra i sitt stalinistiska hjärta är en annan sak. Ty denna farsaktiga drift är i grunden ingen fars: Rydqvist hånar i själva verket Stalinkommunismen på ett för vederbörande kusligt skarpsynt sätt. Han är skarpsyntare än han kanske själv vet, och om hans namn hamnar överst på en hemlig lista över utlandets trotskister förvånar det inte. Vad har flugit i Åbergsson? Att förlägga en scen till en parad på Röda torget och placera Åke Söderblom och — Katie Rolfsen på bolsjevismens heligaste plats Lenins mausoleum är djärvt! Det skämtas friskt med Lenin och med den röda industrialiseringen och mycket annat. Nå, Stalin kan skratta åt alltsammans. Men de som ha skäl att känna sig illa till mods är våra hemmabolsjeviker. Inte nog med att Åbergsson driver hejdlöst med dem – de behandlas som idioter och löjliga prickar också av filmens ryska bolsjeviker. Stackars Åke Söderblom, den svenska bolsjevikprofeten Kalle Brodin. Han blir utkastad gång på gång hela filmen igenom, utan att själv förlora sitt goda humör. En önskeroll för Söderblom, som han genomför med glans. Han kommer att bli ännu populärare än han redan är genom denna roll, som bara består i att göra sig själv löjlig. Man blir inte klok på vad Gustaf Edgren egentligen avsett. Skämt eller allvar? Man är inte säker på att han bara menat skämt. Det hade inte skadat med litet mera humor över filmens första del – det där med revolutionen och skatten – ty hur allvarligt regissör och författare än lägga upp sin historia, har publiken svårt att ta en Råsundaskildring av rysk miljö eller välkända svenska skådespelare som Bullen Berglund som mustaschsvajig ryss på allvar. Också i fortsättningen ekar ibland en onödigt allvarlig ton, ex. den ärliga bolsjeviken Anders Henrikson, som ruelsefullt bekänner att han syndat mot Marx och satt in pengar på sparbanksbok.”

Ja jisses, vad man kunde koka ihop 1937 – Åke Söderblom som bolsjeviksvärmare!

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Det här inlägget postades i Film, Politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.