Den obsolete borgaren

Jag såg nyss på TV4 Play, Jenny & Steffo hos Jonas Sjöstedt. Jonas har nu haft fyra goda år som partiledare, då han med Ulla Andersson vid sin sida har fått med Social-demokraterna på många mindre reformer, och fr.a. en broms på vinsterna i skolan. Många av företagen drar sig därför snart ur branschen när de ser att deras vinster kommer att krympa – det har blivit för svårt att tälja guld där i fortsättningen. Sjöstedt säger nu att hans parti har höjt ribban och är redo att sitta i kommade regeringar. Men han säger också att han inte kan regera med borgarna. Den inställningen måste du skrota Jonas, om partiet skall kunna ta steget upp på nästa nivå. Du måste sluta tänka i fast rotade 1800-talstermer. De har definitivt förlorat sin substans och låser bara fast media och politiker i ett föråldrat tänkande. Det finns inga borgerliga partier och arbetarpartier längre! En mycket stor andel av Vänsterpartiets väljare och riksdagsmän är således idag intellektuella och tjänstemän, sedan ganska lång tid tillbaka. Fråga statsvetarna, de har koll. Men det sägs sällan i alla dessa valprogram, som i Sverige oftast är sällsynt stereotypa. En klart avgränsad arbetarklass finns inte heller längre.

fc3a4ll-hc3b6gern1.jpgKlasserna överlappar numera varandra på ett helt annat sätt än förr. Sociologiska analyser blir därmed lite knepigare, men desto mera spännande. Men media och partiledare biter sig fast i gamla grundade föreställningar för att det är bekvämt, och alla tenderar vi ju att känna trygghet när vi känner igen oss och slipper bli förvirrade. Det finns klasser och ekonomiska strata, men ”borgare” och ”arbetare” som begrepp är inte längre brukbara. Vi har förvisso partier med klart olika program – men vare sig en linje eller ett diagram med två axlar fungerar för att beskriva deras respektive ideologi. Vi skulle behöva en dimension för varje central samhällsfråga för att någorlunda kunna placera in partierna i relation till varandra. Vi har alltså vare sig ”upp eller ner”, ”vänster eller höger” – rödgrönt eller blågult. Slika schabloner och förenklingar fördummar och låser debatten. Konservativ och progressiv är kanske aningen mera användbara begrepp, men konservativ i fråga om vad, etc?

I många frågor skulle säkert Sjöstedt kunna komma överens med fr.a. Björklund, men också med  Lööfs partikamrater. Hon är ju inte ensam bestämmande i sitt parti, lika lite som Jonas och andra partiledare. Sjöstedt berättade i det nämnda TV-programmet att han själv är son till en läkare och en ingenjör, dvs medelklass. Precis som f.d. kollegan Hermansson. Pratet om elaka ”borgare” blir i våra dagar bara gammalmodig sandlåda. Sakfrågorna är det som gäller. Framtiden innebär även i Sverige förhandlingar och breda konstruktiva koalitioner. Som i Finland, Norge, Danmark och Tyskland. När följer vårt annars så ”moderna” Sverige efter? /(Bild: Affisch från det s.k. kosackvalet 1928)

 

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Det här inlägget postades i Historia, Media, Politik, Radio, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.