Det finns några glimmande undantag, men hitills i år har det för mig personligen varit på tok för många radiopratande blåbär – dvs teveprofiler, influencers, programledare som man knappt kommer undan i TV, och s.k. ”stjärnor” inom idrottens värd. Åsså de vanliga egotrippade egenföretagarna som alltid riskerar att blåsa på med rena skrytet om sina framgångar. Säkert bra personer, många av dem, men rena sömnpillren. Och alltför ofta monotont och trist skrammel mellan praten. Visst kan idrottsprestationer hyllas, och jag förstår att de kan attrahera en ung lyssnarkrets. Men budskapet kokar ju trots allt ned till konkurrenssamhällets mantran – det gäller att bli bäst i världen i nånting – då blir man hjälte och beundrad. Sommarpraten riskerar då att bli rena narcissist-klubben, om trenden fortsätter. Reservation för att jag långt ifrån lyssnat på alla nämnda kategorier – det hade jag inte pallat.

Nå, glädjeämnena: 1. Gudrun Persson, Rysslandsexpert. Hennes hyperintressanta berättelse om sina odysseer i öst, tack för den pucken. Hoppas du fick många lyssnare, och kan få även efteråt – så den svenska politiska debatten kan bli mindre tryfferad av fördomar, och dödskallestämpling av allt som emanerar från Ryssland! 2. Stefan Ingves, riksbankschef. Roligt, aktuellt, lärorikt och kryddat med bra musikval! 3. Anne-Marie Eklund Löwinder, it-säkerhetsexpert. Hennes uppdrag på Internetstiftelsen som bärare av den där nyckeln var ju rena Bond-grejen. Borde väl alla som använder Internet gilla. Och varför inte lägga in detta i skolornas undervisning – att ägna några lektioner med att lyssna och diskutera. 4. Katrine Marcal, journalist, författare. Om dagens män. Säg vilken serietidningsfigur du avgudade som gosse, och du är avslöjad i vuxenlivet. Är du ännu vid 70 besatt av Fantomens äventyr, Devil och Hero? Kapten Miki eller Kilroy? Eller får du stjärnor i ögonen vid tanken på riddar Ivanhoe och hans Rebecka?

Sörlins sätt att tala med sjunkande ljudstyrka i slutet av varje korthuggen dramatisk mening, fick mig att ge upp honom. Men en god vän berömde hans Sommar. Jag gav honom en ny chans. Och det var verkligen tänkvärt, mycket personligt och väl genomfört. Och en historiker kan ju aldrig vara ointressant för oss sociologer och emigrationsforskare. PS. På tampen har jag även glatt mig åt Jalalwand, Aschberg och Bert-Åke Vargs fina avslutning. Goafton! / jeha