”In 2022, it was a very good year…”

Ack, lilla Anna, vad du är mig kär,
ditt ljusa hår i rika lockar faller,
din fina hy så vit som grädda är,
din mun, en amorsbåge av koraller,
ditt öga som ett gullstänkt stickelbär

”Så målande beskrivs ett bedårande litet flickebarn av poeten och konstnären Ernst Josephson i hans diktsamling Svarta rosor, som publicerades 1888. Man får förmoda att lilla Anna är en grönögd skönhet, för stickelbär kan också vara gula, röda eller vita. På modern standardsvenska kallas dessa bär krusbär, på latin Ribes uva-crispa.” (ISOF)

Ja, 2022 tycks vara ett mycket bra år för krusbär i min trädgård. Jag har provat att koka både saft och kräm på krusbär, men det blev inte så gött som saften på mina vinbär. Så krusbärens ljuvliga sötma får avnjutas direkt i munnen. För mig minner krusbären om svunna somrar hos farmor i Marmaverken, och läskedrycken Krusbär från Gramers bryggeri i Söderala. Om den kobbeln verkligen var mixad på riktiga krusbär vet jag inte, men smaken hade de fått till bra – ah, perfetto!

Att detta taggade bär, som fordom också kallades stickelbär, har fått äran att bli känt i vår litteratur också från Carl Jonas Love Almqvists tunga truism, gör ju inte smaken sämre: ”Blott Sverige svenska krusbär har”. Vem kan protestera mot det! Jag har nyss grejat en rågad skål nyplockade, som väntar på att eftermogna i köket, så att sötman stiger ytterligare innan de avnjutes.

”En författarinna blev en gång tillfrågad vilken uppfinning hon ansåg vara den betydelsefullaste i mänsklighetens historia och svarade helt sonika : Språket. Det är en fascinerande tanke . Till vardags tänker man väl inte på språket som en uppfinning. Språket är något som finns latent hos varje litet barn och efter någon övning slår ut i full blom, såsom första gången det kan säga dumma mamma . Men primärt måste det väl ha varit en uppfinning . Någon gång i någon skalle i tidernas gryning måste det första ordet ha tagit form, och småningom i någon annan skalle den första satsen . Om det var en kvinna, vilket är att förmoda enär vi är tidigare utvecklade, talar mycket för att den första satsen var: Ja, se karlar ! Själv tycker jag det mest fascinerande av alltihop är, inte att man kan tala, men att man kan tänka ett ord inne i huvet. Om sommaren, när jag har min vegetativa tid, kan jag sitta länge på Torptrappan och finna det märkvärdigt att jag kan tänka, alldeles tyst inne i huvet: krusbär. Viran sitter bredvid och tänker med stor sannolikhet alldeles tyst inne i sitt huvud: mjöldagg…” (Barbro Alving: Bang i bygget)

Om DiJanneh

Fd statstjänsteman som numera utforskar släktens historia vid nedre Ljusnan...
Detta inlägg publicerades i Historia, Kultur, Litteratur, Mo socken, Språk och märktes , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till ”In 2022, it was a very good year…”

  1. invoke skriver:

    Woaһ! I’m reаlly digging the template/theme of this websіte.
    It’s ѕimple, yet effective. A lot of times it’s chalⅼenging to get that ”perfect balance” between user friendliness and appearance.

    I must say уou’ve done a very gooԁ job with
    this. Also, the blog loads extremely fast for me on Internet explorer.
    Exceptional Blog!

Kommentarer är stängda.