Partikongresser, live: Bra och dåliga vibrationer

Söderhamns stadsbibliotek: Hälsingerummet

Sveriges Television har i år 2021 sänt direkt från ett stort antal riksmöten där våra riksdagspartier har samlat sina aktiva representanter från hela landet. Jag vet inte hur vanligt det är i andra europeiska länder, men det är synnerligen intressanta tillställningar, fint producerade med egna kommentatorer, bisittare och experter i timmar i sträck. Man kan fritt välja russin ur kakan, ta en egen paus, och återkomma. Partiledarnas tal står naturligtvis i centrum medialt, men för den som själv varit politiskt aktiv någon gång i livet och kanske deltagit på någon kongress, så är det väldigt kul att följa även debatterna, och höra vad som engagerar fotfolket i motionerna, och i vilka spörsmål som partistyrelserna ibland inte får gehör för sina förslag.

Stämningen i salen förmedlas till oss av debatternas intensitet och eventuell consensus eller brist på densamma – men också av presidiets humor eller gravallvar, ja även av eventuellt teknikstrul – och kanske till och med av inredningen, färgerna och ljussättningen. Just nu pågår kristdemokraternas möte. Efter en tids kräftgång med partiledarens mindre fördelaktiga exponering i media, så föreföll kvällens korta nyhetsinslag i SvT som rena gravölet – i en lokal med mörka väggar och svag belysning. D.v.s. de intervjuades belåtenhet över den fantastiska optimism som de kände inom partiet, kändes knappast befogad eller trovärdig. Kanske såg vi bevis på känslan att nu kan det väl bara bära uppåt igen efter ett par år av umbäranden, pandemivågor och andra gissel. Golgatavandringen måste ju vara slut nån förbenad gång? Den ende som tycktes sansad och betänksam, var den gamle patriarken Alf Svensson, luttrad av många år i ekluten.

Det må vara hur som helst med det – en förbannat välgörande yttring av vår brett förankrade hundraåriga demokrati, är dessa tevesändningar – som SvT:s kanal 2 skall ha stort beröm för. Carry on Faversham! / jeha

Publicerat i Historia, Media, Politik, SvT, TV | Märkt , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Partikongresser, live: Bra och dåliga vibrationer

Det tog 40 år, Mp – att yrka på ”social rättvisa”!

När jag gick med i Miljöpartiet på åttiotalet så tryckte man hårt på sina tre berömda solidariteter - med miljön, med våra efterkommande och klotets alla varelser. För mig personligen vägde stoppandet av de högriskabla svenska atomreaktorerna tungt. Sverige hade satsat hårt på atomenergi (men man döpte snabbt om atomreaktorerna till kärn-kraftverk som lät mindre hotfullt - sunt och friskt som fruktkärnor - etiketterna och begreppen är viktiga i politiken när man skall få med sig väljarna). Per capita låg vi högt. Få tycktes ha brytt sig så noga om de fasansfulla effekterna från olyckorna i Ural 1957 (en olycka i en upparbetningsanläggning 15 mil nordväst om Tjeljabinsk då 200 människor omkom av strålningsskador och cirka 10 000 personer evakuerades) eller Three Mile Island i Pennsylvania 1979. 

Våren 1986 kom så även den svåra katastrofen i Tjernobyl i Ukraina. Då ett trettiotal brandmän "stektes" till döds, och folket i området inklusive staden Pripyat snabbt måste evakueras. Efter hand drabbades många boende ändå av strålningseffekter, fr.a. på sköldkörteln. Fortfarande har man i Ukraina en avspärrad zon där det inte är hälsosamt att bo eller att vistas över huvud taget. Även Gomelregionen i södra Vitryssland (Belarus) drabbades svårt av det skadliga nedfallet.
 
Med tiden sjönk minnena undan i Sverige av det regn med cesium-137 som föll med regnet även över Gävle, Eskön, Iggön och Villhelmina m.fl svenska marker under de närmaste dygnen efter explosionen. Andra problem steg över horisonten. Och resterna av reaktorn i Tjernobyl inneslöts så småningom i en gigantisk sarkofag av betong, med internationell hjälp. Men det tog många år. 

Så kom en svår tsunami mot den japanska kusten på ön Honshū norr om Tokyo, och en reaktor smällde av i Fukushima (en serie haverier och utsläpp av radionuklider vid kärnkraftverket Daiichi i Fukushima I som följde jordbävningen vid Tohoku den 11 mars 2011). En ny katastrof att lägga till handlingarna. Ett mönster började skönjas. Diverse incidenter däremellan under årens lopp i diverse reaktorer världen över, kan var och en studera hos IAEA, antar jag. Inklusive läckagen i Windscale/Sellafield i England (utsläppen bestod av jod-131, cesium-137 och strontium-90). Till skillnad från Tjernobyl har Japan bestämt sig för att sanera det kontaminerade området i Fukushima. Ett arbete som kommer att ta många decennier att slutföra och bli mycket dyrt. År 2021 jobbar mer än 4 000 personer med saneringen - det är fyra gånger fler än när kraftverket gick i normal drift. 
 
I Miljöpartiet släppte man snart fokus på våra reaktorer. De skulle ju "avvecklas" alla, senast 2010 enligt en riggad folkomröstning. Och motståndet i riksdagens flesta partier mot stängning av ens några reaktorer, var tämligen kompakt. Att stånga sin panna mot muren kan man tröttna på. Mp kom istället snart att huvudsakligen ägna sig åt klimathotet, jämställdhet och regnbågsfrågorna. När man satte sig i regeringen tycktes Mp:s politiska sfär krympa ytterligare, så att de alltmer liknande ett religiöst samfund. Sällan eller aldrig hörde man en företrädare nämna orden äldreomsorg eller orättvis beskattning av folkpensioner. Sånt fick väl andra partier driva. Mp:s kandidater till riksdagen nämnde så gott som unisont bara klimat, hbtq, jämställdhet och generös flyktingpolitik. Man tycktes strunta i det svaga stödet man hade från 1,5 miljoner folkpensionärer. Mp blev alltmer ett ungdomsparti med stark kvinnlig dominans. Var man åter ett fundamentalistiskt enfrågeparti?

Nja, vid den nu pågående kongressen hör jag plötsligt en ny företrädare i SvT förklara en överraskande nyhet. Mp skall äntligen bredda sig. Han förklarar befriande tydligt om en ny dimension i partiets politik. Och han svarar konkret på programledarens frågor. Rabblar inte floskler, eller håller monologer, som besvärande många partiledare ägnar sig åt. Bra. På Mp:s hemsida kan vi nu läsa: "Vid kongressen 2021 ska cirka 440 motioner och partistyrelsens propositioner behandlas. Propositionen Nya ställningstaganden - program för social rättvisa får en egen debatt." Har Mp därmed öppnat dörren till sitt drivhus, och börjat upptäcka världen där utanför? Flera kommentatorer (Daniel Hellden, DN m.fl.) har redan försökt slå igen dörren, genom att hävda att Mp bör hålla sig vid sin läst, och bara driva Klimatet (och därmed förbli ett parti med 4-5% eldsjälar). Så dumt så jag ids inte kommentera det. Sd fattade snabbt att de inte bara kan diskutera ett ämne i riksdagen. Där avhandlas alla våra samhällsfrågor. Återstår att se vad Mp menar med social rättvisa? Det är ett begrepp öppet för tolkningar. FN har länge använt "social justice" i sin målsättning. Och regeringen har lagt förslag redan förra året med samma rubricering. Miljöpartiet liksom (s) tycks därmed mena ett gäng skattehöjningar för att krympa avståndet mellan fattiga och rika. De ökande ekonomiska klyftorna skapar pessimism, ilska och frustration hos många missgynnade (det s.k. prekariatet) - en farlig utveckling. Har alla väljare inom fr.a. den breda medelklassen insett detta, och är de beredda att bidra till att bromsa den utvecklingen - det är frågan?
Publicerat i Media, Miljö, Pensioner, Politik, Press, sociologi, SvT | Märkt , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Det tog 40 år, Mp – att yrka på ”social rättvisa”!

Från Nationalmuseum till Grünewaldsalen

Nationalmuseum (Foto: Visit Stockholm)

Dax för ett besök i kongliga Hufvudstaden i oktober. I dagarna fem. Rivstart onsdag med middag på nyrenoverade Nationalmuseums restaurant som bjöd på kokt sej med potatismos, citron och dill. Vi hann titta mest på skulpturerna, och svenskt och franskt 1800-talsmåleri. Besöket följande dag på Waldemarsuddes utställning av svenska och danska kvinnors måleri, startade med våfflor, visp och hjortron i parken. Utställningen ”Ett eget rum – Konstnärsrollen under det sena 1800-talet”, bjöd på många utsökta porträtt fullt i klass med Zorns och Carl Larssons. Jag fäste mig särskilt vid Bertha Wegmanns (1847 – 1926) strålande porträtt av henne närstående kvinnor. Född i Schweiz, men verksam i Danmark. På hemvägen skippade vi spårvagnen och vandrade ner till Djurgårdsfärjan. Skapligt med folk utanför Gröna Lund. Kul att runda Kastellholmen med båt. Vid Slussen luktade det så gott från Bröd & Salt, att vi köpte med oss en nybakad limpa och drömmar. På den s.k. Guldbron vandrade horder av folk, och när vi kom upp förbi Maria Magdalena där Bellman växte upp, föreslog Kerstin ett besök hos Mariamålarna där hon är medlem. Där fikade vi. Ingen där och målade så sent på kvällen mer än vi. Utanför fönstren glimmade Stockholms vatten och Norr Mälarstrand på andra sidan. Drömmarna var lite kladdigt massiva, men kalorierna gick nog ner. Vi lyxade med en taxi hem från Söder Mälarstrand till Reimers.

En dag vigdes åt vandring på Reimersholme, och i skymningen slank vi in på lokala krogen med kulörta lykor, kandelabrar och hög stämning därinne. Vi kände för en rejäl aperitif inför middagen och satte oss ute med filtar i den milda höstkvällen och sög på varsin bamse calvados medan mörkret sänkte sig, och pratade om liv och död. Fin afton i staden Stockholm. På lördagen besökte jag mina båda grabbar. Den äldste med sin käresta och son har etablerat sig fint i Elsa Beskows kvarter, och den yngre med sin, i en stor lya i västra förorterna med eget datorlab. Äldsten körde sedan gubben ända tillbaka till Reimers med sin super-Saab. Ligger som en macka på vägen.

På söndag e.m. botaniserade vi lite på Hötorget bland stånden och köpte rosor till Kerstins sonhustru Mariangiola Martello som skulle spela cembalo med sin ensamble ”Orfeus Barock”. De framförde ”Musikalisches Opfer” av den gamble mästaren Bach, i Konserthusets Grünewaldsal (nedan). Fullspikat förstås. Bra plats för benen där – inte som på operan där man ofta behöver skohorn… Mitt SJ-tåg hem var sedan mer än 2 timmar försenat p.g.a. elfel, så vi tog en lång öl m.m. i Centralenhallen, och jag steg inte av i Hälsingland förrän 23.30. ”C’est la Vie, said the old folks” sjöng Chuck Berry när det begav sig. Taxi Söderhamn hade lagt av för dagen, så jag nödgades ringa en kompis som räddade mig ur knipan. Min egen kärra stod en mil bort. / Jeha

https://www.dn.se/kultur/att-fa-hora-bachs-sexstammiga-masterverk-live-ar-en-gava/

Grünewaldsalen i Konserthuset

Publicerat i Konst, Kultur, Musik | Märkt , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Från Nationalmuseum till Grünewaldsalen

Lördagsintervjun: Cementa och paniken

”… and still have change?”

Om man läser i våra media och tittar på debatten i svensk television så kan man lätt bibringas uppfattningen att Sverige bara har en svensk cementfabrik, och att den ligger i Slite på Gotland. Men så är det ju inte. Det räcker för den bekväme att läsa om Cementas historia på Wikipedia, eller läsa en bra analys nedan av bakgrunden till varför ett numera tyskägt företag karvar vidare i den gotländska kalken:

https://schlaug.blogspot.com/2021/09/cementa-kalkbrytning-grundvatten-och.html

I lördagsintervjun försökte annars vettiga intervjuaren Monica Saarinen få vänsterpartiets Nooshi Dadgostar att erkänna att partiet hade valt ”jobben framför klimatet”. Så urbota klyschig argumentation att man rodnar. Cementa har tillverkat cement i mer än hundra år på Gotland. Att nu miljödomstolarna de senaste åren har börjat haja att dricksvattnet kanske är i fara om detta fortsätter, är ett oerhört sent uppvaknande. Så bra att någon äntligen satt den miljödiskussionen i rullning. Klart att några hundra jobb kommer att försvinna om Cementa får lägga av på Gotland. Att vänsterpartiets ledning nu klokt låter verksamheten få en kort respit att förbereda ett avslut är rimligt. Har man karvat i över hundra år redan så kan ytterligare några månader inte spela någon roll. De anställda hinner förbereda sig på att hitta nya jobb, och ”klimatet” kommer snart att slippa en miljon ton koldioxid, en av landets värsta utsläppare. Visst kunde företaget ställa om till fossilfria processer på sikt, men utvinningen skulle likväl hota skada grundvattnet, enligt expertisen. Det finns ju flera sidor än en, av myntet.

Ingen panik alltså – Nooshi med rådgivare har valt både dricksvattnet, klimatet och nya miljövänligare jobb, och rådrum åt regeringen och företaget. Paniken har miljödomstolarna och en hittills saktfärdig riksdagsmajoritet stått för. Och Marknaden erbjuder cement även i fortsättningen. /

Publicerat i Media, Miljö, Politik, Radio | Märkt , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Lördagsintervjun: Cementa och paniken

Musikens pärlor (36): Rainbow – I surrender

Difficult to cure (1981)

Difficult to cure” hette den LP som fångade min blick i nån skivaffär och gjorde mig lite nyfiken. Vilka var dessa gossar som tydligen spelade tämligen tuff rock? Detta var i början på åttiotalet, och jag var redan för gammal för att springa benen av mig och köpa plattor med Deep Purple och Led Zeppelin, men visst hade dom gjort flera starka låtar med bra tryck i, och min yngre bror hade åtminstone en Lp med Deep Purple som jag lyssnade på ibland och läste polsk poesi till (Tadeusz Różewicz fr.a.). Det slumpade sig så att just den här plattan med gitarristen Ritchie Blackmores dåvarande uppsättning av Rainbow förmodligen är den bästa, med den tredje i raden av bandets många sångare – amerikanen Joe Lynn Turner, en bra sångare och gitarrist som fortfarande är aktiv och högt skattad i sin genre. Bästa spåret på den här LP:n är utan tvekan Surrender av Russ Ballard där Turner ger järnet med den rätta desperationen. Det som tilltalade mig framför allt med Rainbow (jag köpte ytterligare en LP senare) var deras relativt melodiska låtar. Det var inte bara rå och ruffig metal. Ett visst strul inledde inspelningarna av den här LP:n, enligt Wikipedia. Som också berättar att Turner på senare tid varit i lilla Degerfors, och har begåvats med åtskilliga utmärkelser under åren:

”In the summer of 2012, he and the Legends Voice of Rock did a gig at the Golden Times Festival in Degerfors, Sweden… Turner was extensively interviewed for the 2016 book, The Other Side of Rainbow, by author Greg Prato, and is also featured on the book’s cover. 2021 saw Turner singing two songs on The Michael Schenker Group album, Immortal… In recent years, Turner has received recognition and distinguished awards from around the world. In 2015, he was named Cultural Ambassador to Bulgaria. That same year, he accepted the Legends of Rock Award in Italy, and the Peacemaker Award in Crimea for the promotion of peace and outstanding contribution to World Art. And in 2016, he received The Man of The Golden Voice Award in Peru.”

Låt oss saxa några kommentarer från YouTube angående Surrender:

”One of the best rock romantic songs ever made. Rainbow is a great band”

”Blackmore rules even in a commercial setting! He’s a genius”

”Saw these guys in 82 with Riot and Scorpions, what a show!”

”I have heard this song 106,799 times in my life.”

”Another awesome outro solo. There is no denying that RB is a Master of the outro solo”

”I remember buying this album, like it was my duty”

”Joe Lynn Turner, the most underrated vocalist ever. The dude kicks ass.”

”The album cover actually predicted COVID-19! That’s crazy”

Publicerat i Kultur, Musik, Polen | Märkt , , , , | Kommentarer inaktiverade för Musikens pärlor (36): Rainbow – I surrender

Sommar 2021 i P1: Jonas, Ingrid, Mats, Inger, Niklas och Sten!

Nu den 5 augusti känns det som årets urval har glidit in i en zon med mindre intressanta pratare som bara har ett enda budskap de vill föra ut. Och snälla nån, varför väljer många så erbarmliga musikaliska spår mellan sina monologer? Monotont slammer och gapande från modern angloamerikansk repertoar får mig att trycka bort det hela efter en stunds försök att ta till mig deras budskap. Har inte hört ett intressant program sedan Jonas Karlsson den 25 juli. (Kanske gör jag någon lite orätt nu, för jag har inte rattat in samtliga efter honom). Som den proffsiga framställare av Ordet som Jonas är, så blev det fint om olika aspekter av hans liv fram till idag vid 50 bast. Personligt, klurigt och roligt – alltså underhållande. Musiken var en bukett mindre kända spår, som fint tryfferade anrättningen.

Nå, vilka har före Jonas Karlsson fångat mig? Jacob Hård var som väntat en rapp presentatör. Han är ju en garvad radiopratare. Och jag är trägen följare av idrott, framför allt fotboll, fri idrott och längdåkning på skidor. Motorsport, golf och segling hoppar jag gärna förbi. Henrik Ekmans trevliga röst har man hört i många naturprogram, det ville jag gärna lyssna på. Han har ett brett och tilltalande perspektiv. Nina Burtons författarskap har jag anat – boken om Erasmus ligger i min stapel av sånt som jag tänkt läsa framöver. Tror jag återvänder till hennes program senare, jag lyssnade bara delvis på det, upptagen med händerna i min verkstad den dagen. Fint musikval var det också. Tecknaren Mats Jonsson hörde jag bekvämt tillbakalutad i trädgården – en fullträff att höra hans livsresa. Precis såna personliga berättare utan nån uttalad agenda blir bäst i det här radioformatet. En hel del svensk musik – bra. Inger Nilsson gladde också med fin musikmix när hon berättade med lust och temperament kring sin karriär, som ju rivstartade tidigare än de flesta andras. Satt på kallvinden och myste till Sickan Carlsson och Dylans vackraste ballad i en bra inspelning – bara en sån sak (Dylans egen version är ju inte den vackraste). Det är slående att de bästa Sommarpratarna ofta är skådespelare, författare, journalister eller konstnärer. Undantag gives självklart. Ingrid Carlberg gillade jag alltså också. Ny i Svenska Akademin. Jag har läst flera biografier om Alfred Nobel tidigare, och hennes ligger på väntan i min stapel sedan flera månader. Extra plus för klassiskt, av mäster Antonio Lucio Vivaldi. Bra tänk som väntat av farbror Niklas Strömstedt, som nu passerat sextio, han också. Skrämmande. I övrigt habila insatser i början av Svennis, Amelia, och Trumps rådgivare Philipson. En som jag hoppade över var Anna Batra. Efteråt läste jag på webben att just hon fått mest beröm av alla där i första halvlek, så jag blev nyfiken och lyssnade av henne. Hon gav sitt personliga vittnesbörd om hur det var att göra raketkarriär ända från Skärholmen fram till partiledarskapet i ett av våra äldsta och största partier. Som taget ur dagboken. Rakt och sympatiskt. Plus också för hennes val av enbart svenska sångfåglar, plus onkel Händel. Av de som är kvar, vill jag inte missa skådespelare Sten Ljunggren (det blev en höjdare, som väntat) och journalisten och öst-kännaren Anna-Lena Laurén (samma där). Kanske får fler chansen 🙂

Publicerat i Kultur, Media, Musik, Radio | Märkt , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Sommar 2021 i P1: Jonas, Ingrid, Mats, Inger, Niklas och Sten!

Richard Burton and the Cheddar Man

The Cheddar Man of Somerset
Richard Burton of Wales

Cheddar Man is a human male fossil found in Gough’s Cave in Cheddar Gorge, Somerset, England. The skeletal remains date to the Mesolithic (ca. 9100 BP, 7100 BC) and it appears that he died a violent death. A large crater-like lesion just above the skull’s right orbit suggests that the man may have also been suffering from a bone infection. Excavated in 1903, Cheddar Man is Britain’s oldest complete human skeleton. The remains are kept by London’s Natural History Museum, in the Human Evolution gallery. Analysis of his nuclear DNA indicates that he was a typical member of the western European population at the time, with lactose intolerance, probably with light-coloured eyes (most likely green but could be blue or hazel), dark brown or black hair, and dark to black skin. Nuclear DNA was extracted from the petrous part of the temporal bone by a team from the Natural History Museum in 2018. The genetic markers suggested (based on their associations in modern populations whose phenotypes are known) that he probably[4] had green eyes, lactose intolerance, dark curly or wavy hair, and dark/brown-to-black skin.[2][5] These features are typical of the Western European population of the time, now known as West European Hunter-Gatherers. This population forms about 10%, on average, of the ancestry of Britons without a recent family history of immigration.

Brown eyes, lactose tolerance, and light skin are common in the modern population of the area. These genes came from later immigration, most of it ultimately from two major waves, the first of Neolithic farmers from the Near East, another of Bronze Age pastoralists, most likely speakers of Indo-European languages, from the Pontic steppe.[2][6]

Cheddar Man’s Y-DNA belonged to an ancient sister branch to modern I2-L38 (I2a2). The I2a2 subclade is still extant in males of the modern British Isles and across other parts of Europe. The mitochondrial DNA of Cheddar Man was discovered to be haplogroup U5b1 by a Natural History Museum study in 2018 using next generation sequencing. Some 65% of western European Mesolithic hunter-gatherers had haplogroup U5; today it is widely distributed, at lower frequencies, across western Eurasia and northern Africa. In 1996, Bryan Sykes of the University of Oxford first sequenced the mitochondrial DNA from one of Cheddar Man’s molars as U5a using PCR testing. The difference between the older result and the 2018 Natural History Museum result was attributed to the use of older PCR technology and possible contamination. (Wikipedia)

National Geographic, by Sarah Gibbens (Published February 7, 2018)

A recent facial reconstruction of a 10,000-year-old skeleton called the ”Cheddar Man” has revealed a man with bright blue eyes, slightly curly hair, and dark skin. ”It might surprise the public, but not ancient DNA geneticists,” says Mark Thomas, a scientist at the University College London. That’s because a new analysis of the ancient man’s DNA proves he’s genetically similar to other dark-skinned individuals from the Mesolithic era found in Spain, Hungary, and Luxemborg whose DNA has already been sequenced. The new revelation places the Cheddar Man among a group of hunter-gatherers that are thought to have migrated to Europe at the end of the last Ice Age some 11,000 years ago. They started the reconstruction by taking measurements of the skull. ”He had a thick, heavy cranium and a relatively light jaw,” says Thomas. Researchers then sequenced the Cheddar Man’s entire genome. He’s the oldest British individual whose genes scientists have mapped. From the sequence, they learned skin color, eye color, and hair type. Finally, to bring the Cheddar Man to life, experienced Dutch model makers Adrie and Alfons Kennis used 3D scans and printing to add the ”flesh” to his reconstructed bones.

The genes that determine skin color are mapped across various chromosomes, says Miguel Vilar, the science manager for National Geographic’s genome project. Vilar was not involved in the reconstruction but says scientists would have had to look at billions of data points, something we have previously been unable to do with ancient DNA …

How and when Britons developed lighter skin over time is unclear. ”We think it’s because light skin allows for more UV radiation, which helps break down vitamin D,” says Vilar. In more temperate regions, where ancient humans were less exposed to sunlight, they would have needed to absorb more radiation to break down the essential vitamin needed for healthy bones. ”In my view, that’s the most robust theory for skin pigmentation,” says Thomas. ”But it doesn’t explain eye pigmentation. There are other processes that go on. It could be sexual selection. It could even be something else we don’t yet understand.” Another theory put forth in a 2014 study suggested that as humans began cultivating farms, their diets became less diverse and thus they would have needed to absorb more vitamin D from the sun…” (excerpts)

* * *

Publicerat i Litteratur | Märkt , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Richard Burton and the Cheddar Man

Vad skall vi tro om framtiden – efter oss Syndafloden?

Bilden visar Ljusnan vid Höljebro kraftverk i juli 2021. Här brukar den forsa ner emot utloppet i Östersjön vid Ljusne. Efter oss syndafloden, lär Madame de Pompadour ha sagt vid något tillfälle. Frågan är om den har kommit nu, eller är på gång strax? För efter månader av en envis corona-pandemi i världen som nu har skördat över 4 miljoner döda, så kom denna sommar också en fruktansvärd översvämning i centraleuropa. Därtill värre bränder än någonsin i Kalifornien, och svinvarma rekordtemperaturer i Kanada. Jag väntar nu bara på att Egyptens gräshoppor skall äta upp våra skördar också, så sitter vi alla där med skägget i brevlådan utan käk. Trots decennier av larmrapporter och Gretas stridsrop, har världens ledare inte på allvar vaknat upp. Förrän nu kanske. För pandemin visar inga tecken på att ge upp så snabbt som den dödliga influensan 1918-1919, ”spanska sjukan” kallad. Spanskan tog 50 miljoner liv, men var vänlig nog att sedan försvinna nästan spårlöst. Virusforskare hade svårt att få tag på dess DNA, när vetenskapen så småningom var nog utvecklad att granska detta virus i detalj under lupp.

I Sverige har regeringen Löfvén slickat såren efter en rejäl tjolablängare som utlöstes av fru Lööfs vägran att skippa sina ohemula krav på marknadshyror. Sommarfrid råder, och endast Morgan och någon till, tycks vara vaken i tjänst. Landets gangsters skall uppjagas ur sina hålor och många skall gå miste om sin svenska straffrabatt, är budskapet. Det vore bra om alla kunde avväpnas först också.

I övrigt går Börsen som en raket trots pandemier, katastrofer och elaka diktatorer runt varenda krök. Efter ett omskakande EM i fotboll som aldrig borde ha spelats p.g.a. fuskiga favörer med hemmaplan för vissa länder, så har vi nu ett pågående OS i Tokyo som ingen kan se i SvT. Låt oss hoppas att pandemin inte gottar sig och sätter stopp för festen. Japan har 15.000 döda i covid, liksom Sverige. England och Italien har närmare 130.000 döda, Frankrike 110.000 och Tyskland 91.000. Finland och Norge har färre än 1.000. Kina uppgiver 5.000 döda – skall vi tro på detta. Ja, kanske – för Syd-Korea har bara 2.000 döda! Hur har de i så fall burit sig åt, Tegnell? Sverige har över 1 miljon smittade – Finland har 100.000. ”Det går så länge som det går, och sen går det inte alls”, sjöng Ernst Rolf klarsynt och elegant när det begav sig! / jeha

Publicerat i Brott & Straff, DNA, FoU Vetenskap, Historia, Kultur, medicin, Miljö, Politik, sociologi, Statistik, SvT | Märkt , , , , | Kommentarer inaktiverade för Vad skall vi tro om framtiden – efter oss Syndafloden?