”In 2022, it was a very good year…”

Ack, lilla Anna, vad du är mig kär,
ditt ljusa hår i rika lockar faller,
din fina hy så vit som grädda är,
din mun, en amorsbåge av koraller,
ditt öga som ett gullstänkt stickelbär

”Så målande beskrivs ett bedårande litet flickebarn av poeten och konstnären Ernst Josephson i hans diktsamling Svarta rosor, som publicerades 1888. Man får förmoda att lilla Anna är en grönögd skönhet, för stickelbär kan också vara gula, röda eller vita. På modern standardsvenska kallas dessa bär krusbär, på latin Ribes uva-crispa.” (ISOF)

Ja, 2022 tycks vara ett mycket bra år för krusbär i min trädgård. Jag har provat att koka både saft och kräm på krusbär, men det blev inte så gött som saften på mina vinbär. Så krusbärens ljuvliga sötma får avnjutas direkt i munnen. För mig minner krusbären om svunna somrar hos farmor i Marmaverken, och läskedrycken Krusbär från Gramers bryggeri i Söderala. Om den kobbeln verkligen var mixad på riktiga krusbär vet jag inte, men smaken hade de fått till bra – ah, perfetto!

Att detta taggade bär, som fordom också kallades stickelbär, har fått äran att bli känt i vår litteratur också från Carl Jonas Love Almqvists tunga truism, gör ju inte smaken sämre: ”Blott Sverige svenska krusbär har”. Vem kan protestera mot det! Jag har nyss grejat en rågad skål nyplockade, som väntar på att eftermogna i köket, så att sötman stiger ytterligare innan de avnjutes.

”En författarinna blev en gång tillfrågad vilken uppfinning hon ansåg vara den betydelsefullaste i mänsklighetens historia och svarade helt sonika : Språket. Det är en fascinerande tanke . Till vardags tänker man väl inte på språket som en uppfinning. Språket är något som finns latent hos varje litet barn och efter någon övning slår ut i full blom, såsom första gången det kan säga dumma mamma . Men primärt måste det väl ha varit en uppfinning . Någon gång i någon skalle i tidernas gryning måste det första ordet ha tagit form, och småningom i någon annan skalle den första satsen . Om det var en kvinna, vilket är att förmoda enär vi är tidigare utvecklade, talar mycket för att den första satsen var: Ja, se karlar ! Själv tycker jag det mest fascinerande av alltihop är, inte att man kan tala, men att man kan tänka ett ord inne i huvet. Om sommaren, när jag har min vegetativa tid, kan jag sitta länge på Torptrappan och finna det märkvärdigt att jag kan tänka, alldeles tyst inne i huvet: krusbär. Viran sitter bredvid och tänker med stor sannolikhet alldeles tyst inne i sitt huvud: mjöldagg…” (Barbro Alving: Bang i bygget)

Publicerat i Historia, Kultur, Litteratur, Mo socken, Språk | Märkt , , , , , | 1 kommentar

Sommar i P1 2022 – hittills tunt …

Det finns några glimmande undantag, men hitills i år har det för mig personligen varit på tok för många radiopratande blåbär – dvs teveprofiler, influencers, programledare som man knappt kommer undan i TV, och s.k. ”stjärnor” inom idrottens värd. Åsså de vanliga egotrippade egenföretagarna som alltid riskerar att blåsa på med rena skrytet om sina framgångar. Säkert bra personer, många av dem, men rena sömnpillren. Och alltför ofta monotont och trist skrammel mellan praten. Visst kan idrottsprestationer hyllas, och jag förstår att de kan attrahera en ung lyssnarkrets. Men budskapet kokar ju trots allt ned till konkurrenssamhällets mantran – det gäller att bli bäst i världen i nånting – då blir man hjälte och beundrad. Sommarpraten riskerar då att bli rena narcissist-klubben, om trenden fortsätter. Reservation för att jag långt ifrån lyssnat på alla nämnda kategorier – det hade jag inte pallat.

Nå, glädjeämnena: 1. Gudrun Persson, Rysslandsexpert. Hennes hyperintressanta berättelse om sina odysseer i öst, tack för den pucken. Hoppas du fick många lyssnare, och kan få även efteråt – så den svenska politiska debatten kan bli mindre tryfferad av fördomar, och dödskallestämpling av allt som emanerar från Ryssland! 2. Stefan Ingves, riksbankschef. Roligt, aktuellt, lärorikt och kryddat med bra musikval! 3. Anne-Marie Eklund Löwinder, it-säkerhetsexpert. Hennes uppdrag på Internetstiftelsen som bärare av den där nyckeln var ju rena Bond-grejen. Borde väl alla som använder Internet gilla. Och varför inte lägga in detta i skolornas undervisning – att ägna några lektioner med att lyssna och diskutera. 4. Katrine Marcal, journalist, författare. Om dagens män. Säg vilken serietidningsfigur du avgudade som gosse, och du är avslöjad i vuxenlivet. Är du ännu vid 70 besatt av Fantomens äventyr, Devil och Hero? Kapten Miki eller Kilroy? Eller får du stjärnor i ögonen vid tanken på riddar Ivanhoe och hans Rebecka?

Sörlins sätt att tala med sjunkande ljudstyrka i slutet av varje korthuggen dramatisk mening, fick mig att ge upp honom. Men en god vän berömde hans Sommar. Jag gav honom en ny chans. Och det var verkligen tänkvärt, mycket personligt och väl genomfört. Och en historiker kan ju aldrig vara ointressant för oss sociologer och emigrationsforskare. PS. På tampen har jag även glatt mig åt Jalalwand, Aschberg och Bert-Åke Vargs fina avslutning. Goafton! / jeha

Publicerat i Kultur, Media, Musik, Radio, Sport | Märkt , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Blå hav och segel

Skärså, Helsingland

En dag så full av lycka.

Arbetade i trädgården, dimman lyfte tidigt.

Kolibrierna stod stilla över kaprifolens blom.

Det fanns på jorden inte en sak som jag ville äga.

Jag visste inte någon värd att avundas.

Vad ont som hänt hade jag glömt.

Skämdes inte för tanken att vara den jag alltid varit.

Kände i kroppen ingen smärta.

När jag rätade på ryggen såg jag blå hav och segel.

Czesław Miłosz

Bild: Christina Louise

Publicerat i Hälsingeforsk, Kultur, Litteratur, Miljö, Söderhamn, Söderhamn | Märkt , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Blå hav och segel

HELSI – Tidning för Helsingland

Lokaltidningar var ingalunda var mans egendom i Söderhamn på 1840-talet, men en tidning som hette Påskriset lär ha utgivits 1828-1838. År 1847 startades veckobladet Helsi, vars förstasida ni ser här nedan från fredagen den 5 februari. Den trycktes på Erikjansarnas f.d. tryckeriutrustning som hade hanterats av Carl Gustaf Blombergsson, f.d. fältväbel vid Helsinge regemente. Men Blombergsson hade våren 1846 måst schappa till Amerika för att organisera mottagandet av profeten Erik Janssons många anhängare. Dessa började anlända till New York under sommaren samma år med skepp från Gefle, Stockholm, Söderhamn och Oslo.

Helsis snara ankomst aviserades av L. Bergroths tryckeri i en liten kommuniké redan i november 1846 nedan. Hemmansägare Lars Bergroth i Skale, Söderala, var den som hade övertagit den aktuella utrustningen efter Blombergsson och erikjansarna. I februari 1847 var Helsi igång (se bilden ovan).

”Helsi utgavs åren 1847–1857. Helsi fick 1857 sin efterföljare i veckobladet Helsingen, vilken utgavs av bokhandelseleven Anton Landin på dennes tryckeri. Efter ett kortare uppehåll sommaren 1859 återkom den under namnet Nyare Helsingen, vilket 1863 förkortades till Helsingen. Under åren 1865–1882 hette den Nya Helsingen och därefter åter Helsingen. Tidningen som utkom tre dagar i veckan, hade en konservativ inriktning, och redigerades 1859–1863 av Karl Oskar Landin, därefter en tid av sonen Anton Landin och 1863–1865 av Karl Ekström. Skolläraren och organisten August Österlund redigerade tidningen 1869 –1898, därefter hans svägerska Helfrid Norell (änkan Cristina Österlund var ansvarig utgivare) och efterträddes i sin tur 1913 av Magnus Myrström.”(Wikipedia)

Papperstidningen Helsi/Helsingen 1855-1861 har jag läst i Kungliga Bibliotekets depå i Bålsta. Helsi – Tidning för Helsingland, år 1855, utkom varje helgfri fredagsafton. Den kostade då 2:32 riksdaler banco för en helårsprenumeration. Den består av fyra tättskrivna sidor med texter, inga bilder. Första sidan innehåller i huvudsak kungörelser och annonser. På de båda insidorna finns inrikes nyheter från större svenska städer och Söderhamn, och senaste nytt från riksdagen. Utrikesmaterialet präglades detta år 1855 av material från Krimkrigets fronter. Nedtill på sidorna finns lättare läsning i form av en följetong, som fortsätter vecka efter vecka. Den sista fjärde sidan innehåller annonser av det lättare slaget, jobbannonser och notiser om borttappat och tillvarataget m.m. Nyhetsmaterialet kan vara lite knepigt att läsa i början eftersom det är skrivet i s.k. frakturstil. Det fordrar en smula övning. Följetongerna däremot är skrivna med en modern stil som inte bereder några problem vid läsning idag. Efter några år börjar också rättegångsreferat dyka upp. Tidningen är tryckt på dåtidens ganska porösa papper, så man får bläddra försiktigt. Men idag är Helsi digitaliserad och kan läsas hos KB på webben. Helsingens konkurrenter i Söderhamn startades långt senare. Söderhamns Tidning såg dagens ljus 1878, och Söderhamns-Kuriren inte förrän 1895.

HELSI nr 2 den 12 Januari 1855
Publicerat i Hälsingeforsk, Historia, Kultur, Litteratur, Media, Press, Söderhamn, Söderhamn | Märkt , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för HELSI – Tidning för Helsingland

Obstruktionspartiet Strul (Os)

Det räckte inte med att riksdagens obstruktionsparti nummer ett orsakade en fyra månader lång regeringskris för inte så länge sedan, genom sin ovilja att förhandla med andra, och agera motvalls för att absolut få sin egen vilja igenom. Nu har de orsakat en ny cirkus i riksdagen genom att in i det sista vägra att lämna besked om hur de tänker välja mellan två lagda pensionsreformer. Deras två vanligaste talespersoner, Narcissisten och Strulgubben, tog chansen att åter få sola sig i kameraljuset ett tag, genom att i sista minuten slänga in ett tredje förslag, som säkert retade gallfeber på mången utmattad kollega. Till och med media som annars gillar konflikter, ruskade på huvudet och suckade. Aldrig hade de varit med om maken. Inte ens på Glistrups tid. Låt oss hoppas att väljarna fortsätter att fly. /

Publicerat i Pensioner, Politik | Märkt , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Obstruktionspartiet Strul (Os)

Kakabaveh och Kvartetten som trängdes

Att som partiledare skjuta sig själv i foten… Många av de nu sittande partiledarna borde uppenbarligen gå vidare i livet, och syssla med nånting annat än politik framöver. Det har både Kristersson, Pehrson, Lööf och Busch demonstrerat utmärkt under den senaste mandat-perioden. Och det bevisades nyligen också i och med misstroendevoteringen mot den röda justitieministern. Kritiken i KU var visserligen befogad, men i sin iver att komma åt Johansson så gjorde hela oppositionen ett rejält magplask. Birger Schlaug sågar Kvartettens formidabla svanhopp med misslyckad skruv här: https://schlaug.blogspot.com/2022/06/den-mest-korkade-partiledningen.html

Tyvärr förekommer det därtill även direkt mygel bland påläggskalvarna närmast under ledarna i vår riksdag – som Uppdrag Granskning så elegant avslöjade nu senast med exempel från Skatteutskottets ledamöter. Bedrövligt. Myglarna har inte ens vett att visa ånger när de blir avslöjade med fingrarna i syltburken. Blånekande har blivit på modet. För övrigt borde politiska ”vildar” inte accepteras i riksdagen. Är man invald att företräda ett parti, och under mandat-perioden bryter med detta parti, eller blir sparkad av sitt parti – så borde man givetvis inte kunna sitta kvar och då företräda enbart sig själv! Det är häpnadsväckande att inte regelverket har ändrats för länge sedan därvidlag. Som kommunpolitiker i röda Sundbyberg var jag en gång med om snäppet än värre: Två moderater som hade invalts i kommunfullmäktige med god marginal, blev snart osams med sin partiledning och gick över till (s) en kort tid efter valet! Det accepterades att de ändå fick sitta satt kvar i kommunfullmäktige! Därmed sprack den moderata majoriteten, och styret av kommunen övergick till (s) – igen. Ett rent sabotage mot valresultatet. Kommunal demokrati helt satt ur spel – väljarna lurade. Och jag vet inte om vallagen ännu har ändrats på den punkten? Så kan vi inte ha det om vi vill behålla väljarnas förtroende för systemet. / jeha

Publicerat i Media, Politik, Press, sociologi | Märkt , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Kakabaveh och Kvartetten som trängdes

Berättelsen om Jansonismen är avslutad

                       Söderala kyrka, litografi av Svante Albert Blombergsson ur Norrlands vuer (1836)

Från Söderala till Bishop Hill

Och en ängel tog mig vid handen …

Jansonismen 1843–1846

*

Jan Erik Hallström

Efter tio års intermittent forskande i den väckelserörelse som utgick från bonden Erik Jansson, och ledde till den första stora grupputvandringen från Sverige till Nordamerika 1846, har jag nu avslutat manus, och skickat det till ett av våra större förlag. Någon gång i sommar kan en bedömning vara klar, om de vill ta sig an publiceringen. I annat fall står 2-3 andra förlag på tur att få chansen…

Det finns redan ett antal avhandlingar om Erikjansarna i Bishop Hill, både svenska och amerikanska. Även brevsamlingar, och professor Olov Isakssons utmärkta böcker om rörelsen. Om dess uppkomst, bokbålen, rättegångarna, utvandringen och grundandet av Bishop Hill i Illinois. Min egen berättelse fokuserar på händelserna i Sverige 1843-1846. Om det andliga upproret mot svenska kyrkan, men också om den mera fysiska konfrontationen med det omgivande samhället och dess valda representanter.

En kärna av de ledande bönderna som tog över makten 1850 efter mordet på profeten Erik Jansson, kom från Söderala socken utanför Söderhamn i Hälsingland. Om dessa kretsar min berättelse. Men också om de många skeppen som 1846 förde hundratals jansare över Atlanten till Amerika. Här nedan ser vi kapitlen som skildrar skeppens dramatiska öden:

  1. Briggen King Oscar – Blombergsson i hast                  
  2. Barken Wilhelmina – med döden ombord                 
  3. Briggen Charlotta – kommando Jonas Olsson            
  4. Briggen Agder – fra Norge med avhopp
  5. Briggen Carolina – utan stormast vid S:t Pierre
  6. Skonerten Betty Catharina – skeppet som försvann                        
  7. Barken Solide – med Jansson på Vallen
  8. Briggen Fritz – sista skeppet in före jul                       
  9. Skonerten Sophie – fiffel med pass
  10. Barken New York – länspumpad till Isle of Wight

Bokens inledande kapitel:                                                                                        

  • Sverige och de första Bernadotterna                          
  • Söderala socken i Helsingland                                     
  • Den urtima riksdagen 1844                                         
  • Läsarna och läseriet                                                     
  • George Scott och Robert Baird                                    
  • Profeten från Biskopskulla
  •                      
  • DEN JANSSONSKA VÄCKELSEN                                     
  • Första resan till Hälsingland                                        
  • Andra resan till Hälsingland                                        
  • Upprörda brev till domkapitlet                                   
  • Komministern som försvann
  • Tredje resan till Hälsingland
  • etc.

Så snart boken är tryckt kommer den att aviseras här på bloggen förstås. / jeha

 

Publicerat i Hälsingeforsk, Historia, Litteratur, Media, Norrland, Religion, Söderala, Söderhamn, Söderhamn, sociologi | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Berättelsen om Jansonismen är avslutad

Beröringsskräcken och rysk historia

I morgon söndag kommer de svenska socialdemokraternas mentala metamorfos att bli offentlig och manifesteras. Om vi nu skall roa oss med en allitteration över detta märkliga fenomen. Och herr Kristersson m.fl. jublar förstås. (S) kommer att föreslå en svensk ansökan om medlemskap i NATO. Vi skulle då inom kort kunna bli medlemmar i ett stort gäng av europeiska länder, sammanlänkande i en militär försvarspakt med USA. Vi har blivit ”gravida” enligt försvarsministerns kliniska beskrivning. Från vitt byter (s), och därmed också Sverige, till svart, om man vill vara elak. Och statsminister Andersson som nyligen var klok och ansåg att en sådan förändring skulle vara ”destabiliserande” för hela Östersjön, fick efter lite betänketid kalla fötter, och ändrade uppfattning. Det vore ju tvärtom ”stabiliserande”, hävdade nu utrikesministern tvärsäkert. Hur hon och andra nu kan veta det. Det tycks mycket nu.

En storm av rädsla för krig hade svept över landet, och media hade med glädje hjälpt till att piska upp oron och spekulationerna vad som skulle kunna hända (trots att inget skulle hända här). Det var ju öppet krig i ”närområdet”, och nu hade vi tydligen inget skydd alls, om vargen skulle komma. Tre små grisar på högerkanten skrek allt vad de orkade att vargen kommer. Och då lät även (sd), (c) och (s) sig påverkas. En mental glidning började under trycket från massmedia. Den elaka luggslitna vargen måste självklart stoppas, så vi skickade knallpulver till våra vänner därborta. Och har man sagt A, så kan man väl tänka sig B och C också? Det berömda sluttande planet är förrädiskt. Mental uppluckring liksom.

Men några sansade röster har till slut i media slagit fast det uppenbara: 1. Vi är inte i krig med någon (jo, möjligen San Marino, säger vän av ordning). 2. Vi har inte haft en gemensam tsar eller kung eller drottning med Ryssland, eller ingått i ett medeltida storrike tillsammans. Vi har bara hämtat en och annan brud därifrån, och vice versa. 3. Vi är inget slaviskt folk, och pratar totalt olika språk. 4. Vi hotar ingen, och vi har inga territoriella anspråk på vare sig Åland, Bornholm, Stralsund, Riga eller Sankt Petersburg längre. Så ta det lite lugnt. Vargen sitter på en brinnande tron, och han bör lyssna på Finlands kloke president som kärnfullt gav vargen ett gott råd. ”Se dig i spegeln, så hajar du varför alla drar”, ungefär.

Beröringsskräcken är nu så total, att även kulturbyråkrater och idrottsmoguler springer benen av sig och trycker på alla knappar, för att avbryta alla som helst kontakter med Ryssland. Det handlar i många fall om ren panik, rena smittoskräcken. Eller guilt by association, som Harry Schein så elegant utvecklade sin syn på, en gång för länge sedan. MEN – Anton Tjechov är fortfarande en ambassadör för humanitet och godhet, Piotr Tjajkovskij alltjämt en mästerlig kompositör, och Andrej Tarkovskij en filmskapare av rang. Se Spegeln, Solaris och Ivans barndom! / Gomorron, Ankeborg!

Publicerat i Försvaret, Historia, Kultur, Media, Politik, Press, Radio | Märkt , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Beröringsskräcken och rysk historia